den 9 oktober 2002
Jag läste ut En riktig människa av Gunilla Gerland i går.
Det är en ruskig bok men det är också en ruskigt bra bok. Hon har beskrivit sitt liv, från de första åren fram till nutid, utifrån sitt ganska annorlunda perspektiv.
Jag skrev tidigare att hon har Aspergers syndrom. Det är fel. Den diagnos hon har, är högfungerande autism, som i och för sig har likheter med Asperger. Det är ett handikapp som är fullt av motsägelser och hon beskriver det väldigt bra för den som inte vet vad det handlar om.
Ett exempel på motsägelser är hennes betyg. I vissa ämnen fick hon ständigt högsta betyg utan större ansträngning medan hon i andra inte klarade sig alls oavsett hur mycket hon ansträngde sig.
Boken bör läsas av alla som kommer i kontakt med personer med högfungerande autism eller Aspergers syndrom och av alla lärare. Sannolikt kommer man som lärare då och då i kontakt med barn som har dessa handikapp och om man inte förstår vad det handlar om, eller hur en person med dessa handikapp fungerar, är risken för missförstånd och problem säkert hundraprocentig. Om man läser boken kan det vara lättare att se tecken på dessa handikapp även hos personer som inte har en diagnos. Självklart kan boken vara intressant för många som inte tillhör någon av ovanstående grupper. Det ger en annorlunda syn på världen. Saker är inte alltid så självklara som de kan verka. Logik för en person kan vara kaos för en annan.
Jag hoppas att fler med bokstavshandikapp skriver böcker om hur de upplever sig själva och omgivningen. Gunilla Gerlands bok visar ett perspektiv men eftersom alla människor är olika skulle flera beskrivningar ge en mer nyanserad bild.
