Niklas Johansson: Böcker och läsning

It Couldn´t Be Done

If you think you are beaten, you are;
If you think you dare not, you don´t;
If you´d like to win, but think you can´t,
It´s almost a cinch you won´t;
If you think you´ll lose, you´ve lost,
For out in the world you´ll find
Success begins with a fellow´s will --
It´s all in the state of mind.

Full many a race is lost
Ere even a race is run,
And many a coward fails
Ere even his work´s begun.
Think big, and your deeds will grow,
Think small and you fall behind,
Think that you can, and you will;
It´s all in the state of mind

If you think you are outclassed, you are;
You´ve got to think high to rise;
You´ve got to be sure of yourself before
You can ever win a prize.
Life´s battle doesn´t always go
To the stronger or faster man;
But sooner or later, the man who wins
Is the fellow who thinks he can.

Den här fantastiska dikten hittade jag i The secret of the ages av Robert Collier. Du som förstår och tror på den kan klara vad som helst. Det är en stor portion av livets viktigaste lärdomar samlat i tre stycken. Vägen till lycka. Det är lite ironiskt att det antagligen är först när du har upplevt det som du förstår och tror på det, och det kan ske av en slump.

Stenålderkosten är en livsstil som gradvis återställer din normala kroppsvikt, din hälsa och ditt välbefinnande. Om du följer riktlinjerna för kost och principer som jag har redogjort för i den här boken kan du njuta av alla de fördelar som människans originaldiet har att erbjuda. Din hälsa förbättras och du kommer definitivt att gå ner i vikt.

Detta lovar Loren Cordain i boken Stenålderskost. Om jag minskade i vikt vore det snarare något dåligt än något bra. Däremot skulle jag säkert ha nytta av att fördela om lite mellan fett och muskler.

Stenålderskost är den kost våra stenåldersförfäder levde på under lång tid, för ungefär 500 generationer sedan. Innan jag läste boken trodde jag att stenåldermänniskan led av sjukdomar, hål i tänderna och hade kort medellivslängd. Enligt författaren var det tvärt om. De var starka, friska och levde länge. Det var först när människan började bruka jorden och använda spannmål och mejeriprodukter i matlagningen som de började dra på sig sjukdomar. Då minskade de också i längd.

Stenåldersmänniskan åt magert kött, fisk, frukt och grönsaker. Inga mejeri- eller spannmålsprodukter, inget tillsatt raffinerat socker. Det de åt fick de äta så mycket de ville av. Människokroppen kan inte äta så mycket magert kött, fisk, frukt och grönsaker att det blir skadligt. Den som äter som en stenåldersmänniska behöver aldrig gå hungrig.

En av de riktiga bovarna i vår moderna kost är färdiglagade måltider. Där kan vi inte kontrollera vad som tillsätts. När vi lagar mat själva går det att låta bli exempelvis smör, socker, grädde och mjöl. I stället för socker går det bra att använda lite honung eller frukt. I stället för margarin kan du steka maten i linfröolja eller rapsolja. I stället för en tallrik glass efter maten kan du äta en skål frusna bär. Som mellanmål kan du äta en avocado med räkor eller en näve nötter. Måttliga mängder alkohol är tillåtet.

Emellanåt går det bra att synda under en hel måltid utan att det påverkar hälsan märkbart.

Fullkorn sägs ofta vara nyttigt och innehålla mycket fibrer. Frukt innehåller i genomsnitt dubbelt så mycket fibrer som fullkorn. Grönsaker som är fattiga på stärkelse innehåller omkring åtta gånger mer fibrer.

När kroppen smälter protein går det åt mycket mer energi än när den smälter fett. Protein ger dessutom en mättnadskänsla, så att du slipper småäta mellan måltider, och det bygger muskler. Proteinrik mat tillsammans med frukt och grönsaker kan man inte äta för mycket av. Kalkonbröst utan skinn innehåller 94 procent protein och bara 5 procent fett. Lammkotletter däremot innehåller 49 procent protein och 51 procent fett. Det är med andra ord lika onyttigt som feta fläskkotletter.

Fett ensamt är det svårt att äta mycket av. Kroppen säger stopp. När vi blandar det med kolhydrater, salt eller socker, smakar det godare, vilket gör att vi kan äta för mycket av det. Det kan även lura kroppen att den fortfarande är hungrig.

Trots att du utesluter spannmål, mejerivaror, raffinerat socker och behandlad mat kommer du snart att upptäcka att du både kan njuta av god mat och samtidigt må bra. Eller vad sägs om en krabbomelett gjord på omega 3-berikade ägg, serverat med avocado och persika? Eller sjötunga brässerad i vinsås med spenatsallad och gazpacho till lunch? Och får jag fresta med helstekt fläskfilé, blandad grönsallad med linfröolja, ångkokt broccoli, ett glas Merlot-vin och en skål med björnbär med mandelspån till middag?

Det finns många recept i boken som låter goda. Lax, skaldjur, vilt, kalkon och mycket annat. Även våra vanliga köttsorter, nöt och fläsk, är tillåtna om allt synligt fett är bortskuret före tillagningen.

Det jag har allra svårast att tänka mig att vara utan, är bröd av alla sorter, mjölk och potatis. Resten kan jag ha eller mista. Däremot tänker jag försöka att åtminstone minska både bröd- och mjölkkonsumtionen. Ett äpple i stället för en av frukostmackorna. Loka i stället för mjölk till så många måltider som möjligt. Potatisen är svår. Det går att göra så väldigt mycket gott av potatis. Att byta ut övriga mindre nyttiga måltidsingrdienser verkar inte svårt. Över huvud taget får jag intrycket att stenålderskosten är ganska enkel att följa. Så mycket magert kött, fisk, skaldjur, frukt och stärkelsefattiga grönsaker jag orkar äta. Hur svårt kan det vara?

Boken är full av exempel på sjukdomar och andra åkommor som man kan undkomma eller minska risken för genom att äta stenåldersmat. Vad som är riktigt bra med den (boken), är att den får det att verka så enkelt att börja och att man blir motiverad att sätta igång direkt.

Jag ska avsluta med ett till citat från boken:

Om du äter magert kött, eller fisk vid varje måltid, precis som stenåldersmänniskorna, så blir det troligen det mest hälsosamma beslut du någonsin fattat.

Vinnarna här i livet kan spelets regler och har en plan; det gör dem oerhört mycket effektivare än de människor som inte har samma beredskap. Det är inget mystiskt med det, det är enkla fakta.

Så lyder ett avsnitt i det inledande kapitlet av Livsstrategier av Phillip C. McGraw, "Dr Phil". Det är också en bra sammanfattning av boken.

Livsstrategier beskriver en samling (tio) "livslagar" som styr våra liv oavsett om vi tycker att det är bra eller inte. McGraw jämför det med tyngdlagen. Du kan välja att anpassa ditt liv till den och lyckas eller ignorera den och misslyckas.

1. Antingen fattar du, eller också inte

Det finns inget mellanting. Du kan tillhöra dem som har förstått vad som får människor att fungera. Då har du fattat. Annars har du inte det.

Det finns ingen jultomte, du får ingen ponny och Elvis är död för länge sedan. Om du ska få det bättre här så får du själv göra det bättre. Be till Gud men ro mot stranden.

2. Du skapar dina egna upplevelser

Allt du är med om är upplevelser du har skapat. Både bra och dåliga. Du och ingen annan är ansvarig för ditt liv. Det gäller alla friska vuxna människor. Är det något du inte är nöjd med är det du som måste ändra på det. Det är ju dina upplevelser.

3. Folk gör det som fungerar

Beteende som belönas fortsätter. Om någon plågar dig är det för att de får ut det de vill av det. När de inte får det längre slutar de. Belöna inte andras dåliga beteende mot dig. Belöna däremot dem som behandlar dig på ett sätt du gillar.

Du formar ditt eget beteende efter de belöningar du får i livet. Upptäck och ta kontrollen över belöningarna så kan du ta kontrollen också över beteendet, det må vara ditt eget eller någon annans.

4. Du kan inte förändra det du inte erkänner

Hittar du inte felen på bilen kan du inte laga den. Det samma gäller dig och ditt liv.

5. Livet belönar handling

Den här lagen hänger ihop med den andra. De som tar ansvar för och kommandot över sitt liv belönas. Platon citeras:

Man kan lära sig mer om en man under en timmes aktivitet än under ett års samtal.

Phillip McGraw sammanfattar det med: "Snacka kostar inget."

6. Det finns ingen verklighet, bara perceptioner

Det är du som bestämmer hur du ska tolka det som händer. Det är det som styr om du är lycklig eller inte. Är du inte lycklig har du tolkat din omgivning och det som sker så att det gör dig olycklig. I boken finns ett citat av William Shakespeare:

Inget är gott eller ont i sig självt - det kommer an på hur man uppfattar det.

7. Livet förvaltas, det botas inte

Den här livslagen backas upp med bland annat följande:

Om du fortsätter att göra som du alltid har gjort kommer du att ha det som du alltid har haft det.
Om du gör något annorlunda får du något annorlunda.

Styr ditt liv, låt det inte hända.

8. Vi lär människor hur de ska behandla oss

Eftersom folk enligt den tredje livslagen gör det som fungerar, måste vi lära andra hur de ska behandla oss.

9. Det finns kraft i förlåtelse

Benjamin Franklin har sagt att:

Vad som än börjar i vrede slutar i skam.

Phillip McGraw skriver:

Öppna ögonen för vad vrede och bitterhet gör med dig. Återta din makt från dem som har sårat dig.

10. Du måste sätta namn på det du vill ha för att kunna kräva det

"Lycka" är inte något bra att kräva av livet. Var specifik, kräv det som gör dig lycklig i stället.

Detta är de tio livslagarna. Till varje lag finns det strategier för att hantera dem på bästa sätt. Boken innehåller också praktiska övningar med syfte att förändra livet till det bättre, om det inte redan är bra.

"The Master Formula of Attainment", huvudformeln för att uppnå något:

Tydliga mål, enträgen längtan, tillitsfull förväntan, orubblig beslutsamhet och balanserad ersättning.

Det är, enligt Personal Power, vad som krävs om man vill uppnå något. De engelska beskrivningarna av de fem stegen lyder:

The first step on the Ladder of Attainment is that of Definite Purpose - the stage of "knowing exactly what you want".

Utan mål kan du inte vänta dig att uppnå något särskilt lika lite som du kan vänta dig att träffa en tavla om du skjuter utan att sikta.

The second step on the Ladder of Attainment is that of Insistent Desire - the stage of "wanting the thing hard enough".

Ska du uppnå något måste du vilja det tillräckligt mycket.

The third step on the Ladder of Attainment is that of Confident Expectation - the stage of confidently expecting to obtain the thing.

Vänta dig att det du vill uppnå ska inträffa.

The fourth step on the Ladder of Attainment is that of Persistent Determination - the stage of "persistently determining to obtain the thing".

Var beslutsam i ditt arbete med att uppnå målet.

The fifth and final step on the Ladder of Attainment is that of Balanced Compensation - the stage of "paying the price of attainment".

Allting har ett pris. Var beredd att betala priset för det du vill uppnå. Vill du leva ett liv utan att följa lagar måste du vara beredd att betala priset för det. Vill du bli rik måste du vara beredd att betala priset för det. Det kan vara att försumma din familj, att avsäga dig fritid, eller någonting annat:

The Law of Compensation and Balance runs through all Nature and all Life. One must always Pay the Price. Two ancient aphorisms illustrate this, viz.: "Said the gods to man: 'What you want? Take it - but pay the price'," and "Do as thou wilt - but pay the price!"

När vi avundas dem som har något vi vill ha, tänker vi sällan på att de har betalat ett pris för det. Ofta är det högt och de har varit beredda att betala det.

Här är ett längre citat om "balanserad kompensation":

Balanced Compensation is a great law of Nature; none escape it, nothing is free from its laws. Everything is balanced by something else. Everything must "give" something in order to "get" something. Everything must "give up" something in order to "get more" or something else. Emerson has brought out this universal principle in his great essay entitled "Compensation"; and the experience of every individual serves to illustrate the operation of this law. Everything must be "paid for" in the price of something else; everything maintains its position by reason of Balance. The wise men of the race recognize this great principle, and proceed in accordance with it; the fools seek to overcome it, and fail by reason of their folly.

Du måste ge för att få. Är priset rimligt?

Kan du sätta upp ett tydligt mål? Vill du uppnå det tillräckligt mycket? Väntar du dig uppriktigt att du ska uppfylla det? Kan du arbeta oförtrutet tills målet är uppnått? Är du beredd att betala priset? Kan du svara jag på alla frågorna kan du uppnå dina drömmar!

Få böcker har fått mig att tänka så mycket som Personal Power. Nästan varenda mening krävde eftertanke. Jag ska läsa om den minst en gång.

Jag fick ett brev från Learning Strategies häromdagen. Det börjar så här:

He swore not to tell anyone about the 12 books he purchased for $1,000. In fact, he had to have his handwriting analyzed before the private publisher would sell them to him in the first place. The publisher, a little paranoid, was concerned, because the contents of the book could be used to destroy as well as create.

In confidence our client, John, told Paul and me about the books almost 20 years ago. It seemed directly out of "Raiders of the Lost Ark." But when he reluctantly allowed us to read the first book, it became a reality, not a dream.

Our thinking thoroughly and completely transformed. The book opened our eyes to the REAL workings of the world. And, it became the foundation for our way of operating at Learning Strategies.

Back in the 1920s, the original publisher wrote:

"You are taught how to apply Power toward the achievement of your ideals, the satisfaction of your longings, the accomplishment of your definite purposes.

"You are taught how to become a Master of conditions and circumstances, instead of being their slave.

"This book is different in many respects from anything you ever have read. Its teachings, it is true, are not for the spineless or fear-cursed; rather they are for the full-grown, strong, courageous, daring men and women who are the true individuals among the mass of counterfeit personalities. Its words are charged strongly with the vibrations of Mastery and Power."

A very limited number of these books were printed in 1922. I have been told that they weren't ever made available to the mass public, but only on an invitation basis to a select few people of influence and power. The who's who of names include the Rockefellers and Charles Schwab. Based on a passage in the Inaugural Address, I was told that a set of the books had been passed on to the first President Bush.

Det är rena rama romaninledningen. Vem vill inte komma över böcker som är så svåra att få tag på? Det är ett smart försäljningstrick. Knapphetsprincipen.

Berättelsen slutar med att de efter många år har kommit över originalböckerna. Dessa har de låtit skriva av och göra en e-bok (pdf) av. Så mycket för knapphetsprincipen alltså. Nu finns den till försäljning hos Learning Strategies för 17 US-dollar. E-boken heter Personal Power - Your Master Self. Exakt vad den handlar om skriver de inte. Inom några dagar lär jag veta. Helt nöjd eller pengarna tillbaka.

Personal Power eBook

Peter länkade till William Strunk Jr:s, The Elements of Style, som finns på nätet. Mycket går att använda direkt på svenska språket.

Utelämna onödiga ord och meningar:

Vigorous writing is concise. A sentence should contain no unnecessary words, a paragraph no unnecessary sentences, for the same reason that a drawing should have no unnecessary lines and a machine no unnecessary parts. This requires not that the writer make all his sentences short, or that he avoid all detail and treat his subjects only in outline, but that every word tell.

Jag tycker inte att det borde vara så svårt att översätta boken till svenska, men det verkar ingen ha gjort.

Snabbläsning av facklitteratur handlar till stor del om att läsa rätt saker. Vi kan titta på en liknelse.

Låt oss anta att jag tappar exempelvis en skruv på golvet och att jag inte såg var den hamnade. Då kan jag gå till väga på flera olika sätt när jag letar efter den. Jag skulle kunna söka av golvet genom att svepa med blicken fram och tillbaka från sida till sida, till dess att jag hittar den. Ungefär som när jag läser en bok från pärm till pärm. Gör jag så kommer jag att ha sett alla delar av golvet från den plats där jag började och fram till skruven. Förr eller senare hittar jag den, men det är ett omständigt och tidsödande sätt att göra det.

Ett annat sätt är att titta på golvet utan att fokusera på någon särskild del, så att jag får god överblick över golvet, och bara titta extra noga på de områden där det finns saker av en skruvs storlek. Hörde jag ungefär var den landade kan jag börja där. Det sättet går oftast fortare och låter mig fokusera på det som är viktigt, det vill säga att hitta skruven. Hur resten av golvet ser ut och vad som finns där är ointressant. Det ingår inte i mitt mål.

På samma sätt kan jag göra när jag läser.

Först och främst måste jag bestämma varför jag ska läsa texten. Därefter vad jag vill få ut av den. Ett mål alltså. Utan ett mål vet jag inte vad jag bör läsa. Då lär det inte hjälpa att läsa boken från pärm till pärm heller. Målet skriver jag ner. Då blir det tydligare och lättare att stämma av efteråt att jag har uppnått det. Om det finns några nyckelbegrepp som är viktiga försöker jag få med dem i beskrivningen av målet.

Målet är mycket viktigt. Det är alldeles avgörande för hur väl jag kommer att lyckas. Därför är det värt att lägga ner den tid som krävs för att det ska bli bra. Med ett bra mål kan jag slippa läsa onödigt mycket. Utan mål kan jag inte lyckas (inte misslyckas heller kanske).

När jag vet vad jag har för mål med att läsa boken, kan jag fokusera på de delar där det är mest troligt att jag hittar det. Att läsa innehållsförteckningen är en bra början. Hittar jag intressanta avsnitt, där det verkar troligt att jag kan hitta det jag söker, börjar jag med att läsa dem. Är det fortfarande saker jag behöver veta kan jag bläddra igenom boken och läsa kapitelrubriker samt underrubriker. Alla avsnitt som verkar intressanta läser jag. Om jag fortfarande inte har uppnått mitt mål är det inte säkert att jag har rätt bok.

Vill jag ändå ge den en chans till kan jag skumma igenom den och läsa de delar jag råkar fastna vid. Att skumma innebär att låta ögonen svepa över sidorna på några sekunder per styck. Ofta hjälper mitt undermedvetna till att lotsa mig till de delar ögonen ser och som kan vara av intresse. Det kan kräva lite övning. Man måste lita på att det fungerar och det kan ta ett tag att märka det.

Att läsa smart sparar mycket tid och är en del av snabbläsningstekniken. Behöver jag bara läsa halva boken har jag sparat halva lästiden oavsett hur snabbt jag läser de delar jag måste.

En bra början.

Det är roligt att själv märka att man har lärt sig saker. På väg till jobbet i dag hann jag läsa de sista 50 sidorna av Phillip C. McGraws Livsstrategier, bläddra igenom och läsa det jag ville i Metro och sitta och filosofera den sista biten. Det kändes som en effektiv start på dagen.

Snabbläsningen går ibland riktigt bra. Nu när det är ljust på morgnarna är det lättare att se och det påverkar läshastigheten ganska mycket. 50 sidor på ungefär en halvtimme, mestadels på en skumpig och rätt ljudlig buss, är jag nöjd med.

När jag började med Livsstrategier bestämde jag mig för att läsa 50 sidor per morgon. Jag läste den på fem resor till jobbet. En av morgnarna fick jag inte sittplats hela vägen och hann inte läsa lika mycket.

Med den lästakten skulle jag kunna läsa omkring 50 böcker om året bara genom att utnyttja en tråkig transportsträcka till något bra. Tänk om jag satt en timme hemma varje dag och läste i lugn och ro. Visserligen är "hemma" och "lugn och ro" en motsägelse, men att kunna sitta på en skön stol, med bra belysning, och läsa utan avbrott för bussbyten och annat, skulle göra skillnad.

Breakthrough Rapid Reading.

Detta är en mycket bra snabbläsningsbok. I klass med Tony Buzans böcker tycker jag. Boken innehåller många övningar och en hel del kloka råd om läsning i allmänhet och snabbläsning i synnerhet.

Målet med boken, är att du ska kunna läsa med hastigheter på flera tusen ord per minut. För att kunna läsa så snabbt räcker det inte med vanliga lästekniker, det vill säga att läsa rad för rad. Det krävs höghastighetstekniker. Med höghastighetstekniker läser man delar av flera rader samtidigt och låter hjärnan sammanfoga dem till begriplig text. I början kan det kännas ovant, men det handlar om övning.

Peter Kump, som är författare till Breakthrough Rapid Reading, lägger stor vikt vid läsförståelse och repetition, så att du ska komma ihåg det du läser.

Apropå bruksanvisning för defibrillatorer skrev Bengt O. Karlsson så här i ett brev:

Ang ditt resonemang om den allestädes närvarande operatören kan jag berätta att man här i Wien under fjolåret hade en stor drive där folk kunde få låna hem apparater till en nominell kostnad med åtföljande bruksanvisning. Det var meningen att andra närvarande omedelbart skulle använda den om någon fick en infarkt. Enligt uppgift skulle det kunna rädda många liv. Apparaten var tydligen dessutom konstruerad så att den chocken inte utlöstes i fall det inte var nödvändigt.

Så möjligen är det en bra sak att ha och kunna använda.

Här följer därför bruksanvisningen:

1. Sätt på defibrillatorn genom att trycka på den gröna knappen.

2. Avlägsna patientens skjorta och smycken, placera sedan dynorna mot bröstet enligt anvisningarna i diagrammet på maskinens lysdiodpanel.

3. Anslut dynorna till maskinen.

4. Om maskinen avgör att maskinen behöver en elstöt, uppmanar den dig - såväl hörbart som visuellt - att trycka på den orangefärgade knappen för att ge en stöt.

5. Kontrollera patientens luftvägar, andning och puls.

I boken, I värsta fall, finns ytterligare några hjälptexter, men då det förmodligen är bråttom vid dylika tillfällen, har jag utelämnat dem.

För säkerhets skull följer här också beskrivningen för "så här tar du dig fram längs taket på ett framrusande tåg för att sedan klättra in i det" (förkortat):

1. Försök inte att stå rak (du kommer antagligen inte att lyckas med det i vilket fall som helst).

2. Om tåget närmar sig en krök, lägg dig då platt på mage; försök inte hålla dig kvar på fötterna.

3. Om tåget närmar sig en tunnel, lägg dig då platt på mage - och gör det snabbt.

4. Förflytta dig i tågets rytm - från sida till sida och framåt.

5. Ta dig fram till stegen som finns mellan vagnarna och klättra nerför den.

I slutet finns ett observandum i vilket det står:

Storleken och utseendet på järnvägsvagnar kan variera stort. Det kan vara oerhört enkelt att ta sig över från en vagn till en annan, men det kan också vara mycket svårt. En tre och en halv meter hög godsvagn kan vara placerad framför en öppen vagn eller en rundad tankvagn. Om du befinner dig på ett tåg av detta slag kanske din bästa chans är att ta dig ner från det så snabbt som möjligt i stället för att utsätta dig för de risker det innebär att hoppa från vagn till vagn.

I går läste jag Skrivtips av Monica Rolfner.

Skrivtips är en bok med tips för den som vill skriva exempelvis en roman, novell eller film. Boken är full både av råd om hur man kan göra, men även många varningar för sådant man ska akta sig för, eller åtminstone känna till fallgroparna med.

En av de saker jag gillar särskilt, är att boken är full av exempel, både egna och andras. De illustrerar på ett tydligt sätt det som sägs så att det inte bara blir ihåliga ord.

Mycket vikt läggs vid inledningen på boken. Om den inte tilltalar läsaren är risken stor att boken inte blir läst. En inledning bör inte innehålla miljöbeskrivningar, drömmar och långa tidsbestämmelser. Däremot får den gärna innehålla spännande personer (inte för många), en intressant konflikt och dialog. Monica skriver "kom till saken och gör det fort".

Ett av de tips jag tyckte bäst om, var att allt som inte är viktigt för handlingen ska strykas. Det skulle rädda många träd om alla författare tänkte så.

En annan bra tanke är "utan konflikt - inget drama". Konflikten får gärna anas redan i inledningen så att läsaren fångas i berättelsen.

Kapitlet om "gestaltning" är ett av mina absoluta favoriter. Det fick mig att förstå skillnaden mellan att gestalta och berätta. För mig var det en riktig ögonöppnare.

Avsnittet om filmmanus innehåller både råd om hur man ska tänka och hur ett manus bör formateras.

Det finns många likheter mellan råden i Skrivtips och Jonas Söderströms Att skriva för webben: Undvik klyschor och slitna uttryck, mjukstarter är onödiga, beskriv inga överflödiga detaljer, krångla inte till språket, och så vidare.

Skrivtips är mycket personligt skriven. Tipsen är raka och mycket framstår som svart eller vitt. Eftersom råden innehåller motiveringar är de för det mesta lätta att svälja. Jag hade stort utbyte av den.

Flera personer har rekommenderat Steven Kings Att skriva - en hantverkares memoarer. Jag funderar på att beställa den och ytterligare någon bok att läsa som en fortsättning på Skrivtips.

För ganska länge sedan skrev Peter att Steven King föreslår att man börjar skriva ett andra utkast av en bok ungefär sex veckor efter att man skrev färdigt det första.

Det har legat i bakhuvudet sedan dess. Jag har funderat över hur lång tid jag behöver låta en text ligga innan jag kan ge mig i kast med den som om den vore skriven av någon annan. Minst tre veckor har jag kommit fram till. Efter tre veckor kan jag ofta hitta fel, möjligheter till förbättringar och tveksamma formuleringar.

Det har varit till stor hjälp. Nu behöver jag aldrig ta upp en text efter en vecka och hoppas att jag kan göra några större förbättringar. Det sparar tid. I och med detta vet jag också att en text jag skriver och lämnar ifrån mig efter kortare tid än tre veckor, förmodligen inte är så bra som den skulle kunna vara om jag fick mer tid. Lösningen på det är att be någon annan läsa den och föreslå förändringar.

Att skriva är en hel vetenskap. Jag letar efter några bra böcker om att skriva på svenska. Jonas Att skriva för webben betraktar jag som en klassiker trots att jag inte har haft den i bokhyllan så många månader. Den är dock mer inriktad på språket än på processen. Jag vill lära mig mer om processen. Det skiljer sig förstås från person till person, men att läsa hur några andra ser på det kan vara till hjälp när det gäller att skapa en egen rutin.

I dag levererades min senaste bokbeställning. Bland tipsen i boken I värsta fall läser jag "Så här använder du en defibrillator". En defibrillator använder "man" för att få igång ett hjärta som har råkat ut för stillestånd. Jag undrar när man råkar ha en defibrillator utan åtföljande operatör.

Ett annat avsnitt har rubriken "Så här hoppar du från en motorcykel till en bil". Det är illustrerat så det borde inte vara så svårt. "Så här tar du dig fram längs taket på ett framrusande tåg för att sedan ta dig in i det", är rubriken på ytterligare ett avsnitt.

Jag ser redan nu att det här är en bok jag kommer att ha mycket glädje av.

En annan bok som också borde finnas i var mans attachéväska, är Don't try this at home. Titeln syftar nog på att det inte brukar hända någonting spännande hemma.

"Shut down an out-of-control nuclear reactor", "Sink a submarine", "Break into Fort Knox" och "Conduct a SWAT-team hostage rescue" är några kapitel som borde höra till allmänbildning.

Den tredje boken är Actionhjältens handbok.

"Hur man stoppar en kula med sin egen kropp." I lumpen fick vi lära oss "hur man undviker att stoppa en kula med sin egen kropp". (Man ska ligga platt på marken och se till att hålla ner hälarna.)

"Hur man fångar någon i luften när man själv saknar fallskärm." När man hamnar i den situationen är det guld värt att veta.

"Hur man framställer och använder kärleksdrycker" och "Hur man förvandlar sexuell attraktion till hysteriskt, passionerat sex". Det här är tydligen en bok som borde ha delats ut i gymnasiet.

"Hur man är beredd på vad som helst". Författarna har uppenbarligen inte träffat Emmy.

"Hur man stoppar ett bröllop."

Med de här böckerna kommer jag att kunna sysselsätta mig hela våren. Det kanske är dags att låta sy benfickor på kostymerna.

Vid ett besök i Akademibokhandeln föll min blick på två böcker: Don't Try This at Home, av Hunter S. Fulghum, och Actionhjältens handbok, av David Borgenicht.

Om Actionhjältens handbok står det:

Ingen föds som actionhjälte utan man måste jobba på det. Det gällde en gång i tiden James Bond och det gäller även dig. Vi har pratat med FBI-agenter, stuntmän, sexologer, kriminologer, hypnotisörer, karatemästare, detektiver och många andra och med hjälp av proffsens bästa tips är du snart redo för vad som helst. Du kan fånga en vithaj, spionsäkra ditt hem, rädda någon som hänger från en klippkant, vinna en revolverduell och blanda en kärleksdryck. Du behärskar de flesta strids- och flyktmetoder och kniper det kan du också kommunicera med en utomjording eller dansa dirty dancing. Lycka till - vi räknar med dig!

Bröderna David Borgenicht och Joe Borgenicht är författare. David har tidigare bland annat givit ut I värsta fall: en överlevnadshandbok för extrema situationer. Joe har en gång vunnit en biljakt och David är fena på småreparationer i hemmet. Båda är riktiga actionhjältar.

Jag förstod direkt att det var en bok jag absolut måste ha. Jag beställde den, Don't Try This at Home, som bland annat innehåller kapitlen "Form an Independent Nation" och "Go Over Niagra Falls in a Barrel", samt I värsta fall - En överlevnadshandbok för extrema situationer", av Joshua Piven och David Borgenicht. Så här står det om den:

Principen för denna bok är enkel: Man vet aldrig.

Man vet aldrig vad livet har i beredskap åt en, vad som väntar runt hörnet, vad som kretsar i det blå, vad som simmar under ytan ... Man vet aldrig när man kan ställas inför en situation då man måste utföra en extremt modig handling och välja mellan liv och död med sina egna gärningar.

Vad gör man t.ex. om man blir överfallen av en alligator? Hur avleder man en haj som gör sig redo att attackera? Hur landar man ett jetplan? Hur tar man sig upp ur kvicksand eller ut ur en bil som har hamnat under vattnet?

När du har läst denna bästsäljande kultbok, så vet du. Amerikanerna Joshua Piven och David Borgenicht har samlat enkla steg-för-steg-instruktioner för hur man tar sig ur 40 livshotande situationer - tillsammans med råd om hur man undviker att hamna i dem. Alla råd är autentiska, beprövade och vetenskapligt underbyggda. Boken är rikligt och informativt illustrerad.

I värsta fall är en instruktiv, användbar och mycket underhållande överlevnadshandbok. En bok att ha i handskfacket och ta med sig på resan. En bok att ge bort till alla nära och kära. En bok att alltid ha till hands. För man vet ju aldrig ...

Här är några kloka tankar kring kommunikation, tagna ur The Art of SpeedReading People:

Vi har alla fått lära oss den gyllene regeln: "Behandla andra som du vill att de behandlar dig." När det gäller effektiv kommunikation borde detta modifieras till att lyda: "Behandla andra så som de vill bli behandlade." Med andra ord, för att vara effektiv med andra behöver du tala deras språk för att få fram ditt budskap på det sätt de vill, och kommer att höra det.

Detta är ytterligare en bok av typen "det här borde du ha fått lära dig för länge sedan".

Även om man kanske inte kan ta till sig allt om personlighetstyper eller ens "typa" sig själv när man går i skolan, vore det bra att få lära sig grunderna. Det handlar om att många människor är olika, hur det kan ställa till problem och vad vi kan göra åt dem, samt hur vi kan undvika dem. Det borde ingå i allmänbildning. Ingen kan komma undan det faktum att vi är olika.

The Art of SpeedReading People lyckas med sitt mål, att lära ut hur man lär sig att "läsa" andra människor. Det är mycket fascinerande.

Jag har beställt ABC av Lennart Hellsing och Stenålderskost av Loren Cordain på AdLibris i dag. I slutet av eftermiddagen meddelade de att leveransen hade skickats. Det är snabb expediering.

ABC köpte jag därför att det var det som närmast uppfyller kriterierna: Rimmande bok om alfabetet där bokstäverna ingår i rimmen och där bokstäverna är avbildade. Min tanke är att Emmy ska lära sig bokstäverna som en del av rim och samtidigt se dem. Som ett alternativ till ABC-resan.

Stenålderskost har jag varit nyfiken på ett tag. Michel Montignac är en av flera som har skrivit böcker om det, men jag valde Stenålderskost i stället.

När det gäller Briggs-Myers personlighetstyper finns det en hierarki mellan de olika egenskaperna. Hierarkin inkluderar inte attityderna Extraversion (E) - Intraversion (I) och Judging (J) - Perceiving (P). Det är mellan funktionerna Sensing (S) - Intuition (N) och Thinking (T) - Feeling (F) det finns en hierarki. Inom olika personlighetstyper är det olika funktioner som är starka.

Inom min typ, INFJ, är Intuition den starkaste funktionen. I och med det är Feeling den näst starkaste funktionen. Även motparterna till dessa funktioner är med i hierarkin. Motparten till den starkaste funktionen är den svagaste och motparten till den näst starkaste är den näst svagaste funktionen. Det betyder att Thinking, som är motpart till Feeling, är min näst svagaste funktion. Sensing är motpart till Intuition och därför min svagaste funktion.

Att man behöver hålla reda på hierarkierna har att göra med att det är där man ser sina starkaste och svagaste funktioner. Jag är stark på Intuition, men svag på Sensing, vilket betyder att det Sensing representerar är min akilleshäl. Exempelvis under stress kan våra svagare funktioner ta över och det är då det blir problem.

I The Art of Speedreading People jämförs detta med bilkörning. Normalt är det den starkaste funktionen, en av de vuxna, som kör. Den näst starkaste, den andra vuxna, läser kartan. De svagare, 10-åringen och 3-åringen, sitter i baksätet. Under stress tar 10-åringen eller 3-åringen över ratten och då går det inte så bra. Det är ungefär som att tvingas skriva med vänsterhanden om man är högerhänt.

Humanmetrics har ett typologistest med 72 ja-/nej-frågor. När du har svarat på dem får du veta vilken typ du är. På Typelogics hemsida finns alla personlighetstyperna beskrivna.

Här är texterna om personlighetstyperna sammanställda på en sida:

Briggs-Myers personlighetstyper

Fortsättning om personlighetstyper.

"Thinking" och "feeling" är nästa skala i Briggs-Myers personlighetsmodell. Tänkande och kännande på svenska. Det rör sig om hur vi fattar beslut och drar slutsatser. Svaret på dessa frågor avgör vad som beskriver dig bäst:

Fattar du beslut mer objektivt, baserat på för- och nackdelar eller baserat på hur du känner inför frågan, och hur du och andra kommer att påverkas av den? Tänkande fattar beslut baserat på för- och nackdelar och kännande baserat på känslor.

Vilka ord beskriver dig bäst: Logisk och analytisk eller känslig och empatisk? Tänkande är mer logiska och analytiska och kännande känsliga och empatiska.

Är det viktigare att säga sanningen även om det sårar någons känslor eller att vara taktisk även om det betyder att du får använda en vit lögn? Tänkande håller sig till sanningen och kännande undviker att såra andra.

Vilket är vanligtvis mest övertygande: Logisk argumentation eller stark vädjan till dina känslor? Tänkande faller för logik och kännande för känslor.

Vilket är den största komplimangen: Att vara tuff eller ömsint? Tänkande föredrar att vara tuffa och kännande föredrar ömsinthet.

Om du är mer tänkande får du ett T som tredje bokstav och om du är mer kännande får du ett F, enligt Briggs-Myers personlighetstypning. Jag har ett F och är mer kännande, men det "känns" inte helt självklart. Efter att ha läst beskrivningarna i The Art of Speedreading People.

Den sista skalan är "judger" eller "perceiver". Det gäller sättet att organisera vår värld och leva våra liv. En judger, ungefär "avgörare" på svenska, har en medfödd drift att avsluta saker, fatta beslut eller döma, medan en perceiver, en "varseblivare", har en medfödd drift att lämna saker öppna och fortsätta att "varsebli". Här är några frågor vars svar hjälper dig att bestämma vilket du är mest:

Tenderar du att fatta de flesta beslut snabbt och lätt eller gör beslutsfattande dig orolig och osäker? Avgörare fattar gärna och lätt beslut. Varseblivare låter hellre bli in i det längsta.

Föredrar du att få saker avgjorda och beslutade eller att få lämna alla möjligheter öppna ifall något oväntat dyker upp? Avgörare vill fatta beslut och gå vidare och varseblivare vill inte binda sig för ett slutgiltigt alternativ.

Är det viktigt för dig att behålla kontrollen i de flesta situationer eller är du ofta tillfreds med att låta andra bestämma? Avgörare vill ha kontroll och varseblivare överlåter det gärna till andra.

Är du väldigt medveten om tiden och nästan alltid punktlig eller ofta sen och tycker att tiden har försvunnit iväg? Avgörare är noga med tider, varseblivare mindre bra på att hålla tider.

Vilket är mest sant om dig: Du är vanligtvis väldigt organiserad eller du har svårt att finna saker och hålla ordning? Avgörare är organiserade och varseblivare mindre organiserade.

Vilket stämmer bäst på dig: Du föredrar att göra klart arbete och sysslor innan du slappnar av eller du kan ofta hitta övertygande skäl att skjuta på en uppgift till senare? Avgörare arbetar först och vilar sedan. Varseblivare kan gärna skjuta på arbetet till förmån för annat.

Jag vill ha kontroll och är helt klart en avgörare, vilket ger mig ett "J" som sista bokstav.

Hela min personlighetsbeskrivning är: Introvert - Intuitiv - Kännande - Avgörande (Introversion - Intuition - Feeling - Judging), INFJ.

Mer om personlighetstyper.

"Sensor" eller "intuitive" handlar om hur vi uppfattar och tar in information. En del människor tar in information via sina fem sinnen: syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kallas "sensors", ungefär "kännande" på svenska. Andra tar in information via ett sjätte sinne och fokuserar inte på vad som är, utan vad som kan bli. De kallas "intuitives", enligt Briggs-Myers-terminologi, intuitiva på svenska.

Det går att identifiera kännande och intuitiva genom att besvara frågor:

Tar du mer hänsyn till fakta och detaljer eller försöker du att förstå sammanhangen, underliggande meningar och konsekvenserna av dem? Kännande bryr sig mer om fakta och detaljer och intuitiva om sammanhang och underliggande meningar.

Är du en mer jordnära och förnuftig person eller fantasifull och kreativ? Kännande är jordnära och intuitiva mer fantasifulla.

Vilket litar du mest på, dina direkta upplevelser eller maggropskänsla? Kännande litar mer på upplevelser och intuitiva på maggropen.

Är du mer fokuserad på här och nu eller försöker du tänka dig hur saker kan påverka framtida händelser? Kännande tänker på här och nu och intuitiva på framtida påverkan.

Gillar du nya idéer för deras egen skull eller bara om de har en praktisk användning? Intuitiva gillar nya idéer för de möjligheter de representerar medan kännande föredrar dem som har en praktisk nytta.

Använder du hellre en inlärd färdighet eller blir du lätt uttråkad när du behärskar den? Kännande drar gärna nytta av sina färdigheter och njuter av att förfina dem. Intuitiva njuter av den kreativa process som leder fram till färdigheterna, men tröttnar när de behärskar dem.

Jag är mer en intuitiv (N) än kännande även om jag har vissa drag av kännande (S) också.

Det är riktigt fascinerande att förstå tankarna bakom personlighetstyperna i The Art of Speed Reading People. När jag förstår den praktiska skillnaden mellan att vara kännande och intuitiv förstår jag också hur lätt det kan vara för dessa två personlighetstyper att hamna i konflikt. Samtidigt är det tydligt att bägge typerna behövs. Intuitiva bygger upp saker och sensorer förvaltar dem.

När jag satt och läste insåg jag plötsligt varför jag sällan under mitt yrkesverksamma liv har gjort det jag har varit anställd att göra, men ganska mycket annat. Ofta har jag fått uppgifter av karaktären "bygg upp och förvalta". Bygg upp har jag ofta gjort, men så fort det har kommit till förvaltning har jag stökat undan det så fort som möjligt och ägnat mig åt andra saker.

En gång fick jag i uppgift att förvalta ett system. Det slutade med att jag inte förvaltade, utan i stället byggde om det från grunden. En annan gång var jag controller. Det var så tråkigt att jag byggde ett ekonomisystem i stället. Ytterligare en gång hade jag en administrativ tjänst inom finansbranschen. I stället byggde jag flera system som stödde och effektiviserade back-officeverksamheten. Så där har det varit hela tiden. Jag har fått roller för kännande personlighetstyper fastän jag är en ganska utpräglad intuitiv.

Personlighetstyper.

Enligt en modell som kallas Briggs-Myers Type Indicator kan man vara en av 16 olika personlighetstyper. Klassificeringen görs med hjälp av fyra olika skalor:

Extraversion (E) <--> Introversion (I)

Sensing (S) <--> Intuition (N)

Thinking (T) <--> Feeling (F)

Judging (J) <--> Perceiving (P)

Få, om några, är enbart det ena eller det andra. Det handlar om vilket man är mest av. Antingen är man mer extrovert än introvert eller tvärt om. Beroende på vad man lutar mot får man en bokstav. Jag är mer introvert än extrovert och får därför ett I. på samma sätt är det med de andra skalorna.

Det handlar inte om extravert och introvert i den betydelse som många kanske tänker sig. Här är det inte fråga om något negativt eller positivt. Man är det man är. För att veta vilket du är mest kan du ställa dig olika frågor. Här är några exempel från boken The Art of Speed Reading People, av Paul D. Tieger och Barbara Barron-Tieger:

Vad ger dig mest energi - interaktion med andra människor eller att vara för dig själv? Extroverta föredrar att vara med andra, introverta för sig själv.

Var gillar du att fokusera din energi - i världen av människor och saker runtomkring eller i din inre värld av idéer och tankar? Extroverta fokuserar på världen runtomkring, introverta in i sig själva.

Vilket föredrar du mest - att vara med andra eller att vara för dig själv? Extroverta är förstås hellre med andra och introverta för sig själva.

Arbetar du hellre i flera projekt på samma gång eller fokuserar på en sak i taget? Extroverta gör gärna flera saker samtidigt och introverta fokuserar på en sak i taget.

Trivs du bättre med att agera först och tänka sen, eller att tänka igenom saker innan du agerar? Extroverta agerar hellre först och introverta funderar gärna ett tag innan de gör något.

Är du mer en "publik" person eller mer en "privat" person? Extroverta är oftare publika och introverta oftare privata.

Med ovanstående frågor brukar de flesta kunna avgöra om de är extroverta eller introverta enligt Briggs-Myers modell. Det är ganska lätt att klassificera människor i din omgivning också med hjälp av dessa frågor. Det är till hjälp när du ska bestämma hur du bäst bemöter och interagerar med dem.

The Evelyn Wood Seven-Day Speed Reading and Learning Program.

Evelyn Wood var studievägledare på en high school för flickor på 1950-talet. Många av de flickor hon skulle hjälpa läste ganska dåligt och hon tyckte att läsning var det som skulle kunna få dem på rätt väg. Därför utvecklade hon ett läsprogram som blev ganska framgångsrikt.

Hon var dock inte nöjd med detta, utan ville hitta ett sätt för studenterna att läsa med hastigheter bortom gränsen för vad experter sa var möjligt, 1000 ord per minut. Först ville hon visa för sig själv att det var möjligt. Hon letade efter snabbläsare och hade till slut hittat 53 personer som läste med hastigheter mellan 1500 och 6000 ord per minut. Problemet var att de inte kunde förklara hur de gjorde.

En dag skulle hon torka av en bok vars sidor var smutsiga. Hon gjorde en svepande handrörelse över sidorna så att smutsen försvann. Plötsligt kom hon på att hon läste sidorna medan hon torkade av dem. Hon hade följt handrörelserna med blicken och läst över 50000 ord på mindre än tio minuter, eller omkring 5000 ord per minut. Så föddes Evelyn Woods metod för snabbläsning.

De följande åren finslipade hon tekniken när hon höll läskurser på University of Utah. 1959 grundade hon det första Evelyn Wood Reading Dynamics Institute i Washington D.C.

The Evelyn Wood Seven-Day Speed Reading and Learning Program är inte bara en bok om snabbläsning. Det är en bok om studieteknik och den beskriver bland annat anteckningstekniker och studieplaneringstips. De lästekniker som lärs ut i boken syftar till att läsaren ska uppnå hastigheter över 900 ord per minut. Där går gränsen för hur snabbt man kan läsa med traditionella metoder där man läser rad för rad. Målet är 1200-3000 ord. Det finns till exempel en teknik som kallas "frågetecknet". Den har fått sitt namn av att man för handen över sidan med en rörelse som påminner om ett frågetecken när man läser. Rörelsen ska ta 2-4 sekunder per sida eller ännu mindre. I en vanlig bok betyder det läshastigheter på 6000 ord per minut.

Det viktigaste med snabbläsning är inte att det går fort. Det är att man förstår det man läser. I den här boken betonas det och vikten av att repetera och göra anteckningar blir tydlig.

Boken har inte fått så höga betyg på Amazon.com, men jag tycker att det är en bra bok. Jag skulle ge den 4 stjärnor av 5. På Amazon har den fått 2,5. Jag har dock läst den med Photoreading och kan därför ha missat saker som drar ner betyget.

Alex Kaeffer har skrivit en del om Photoreading på sin hemsida. För att förstå allt bör man ha läst The Photoreading Whole Mind System. Eftersom The Mind Accelerator använder lite andra benämningar på samma saker är det inte säkert att det är lika lätt att förstå för den som bara har läst den.

AlexK on PhotoReading

För den som har dåligt minne, eller bara vill briljera med minneskonst, finns det gott om metoder att ta hjälp av.

I The memory book, av Harry Lorayne och Jerry Lucas, är en handfull olika tekniker beskrivna. Flera av dem går ut på att ersätta siffror och bokstäver med fonetiska ljud och kombinera ihop dem till ord och meningar som är lättare att komma ihåg. Boken är skriven på och för engelska och en del av teknikerna går inte att översätta rakt av till svenska.

Boken har drygt 200 sidor. Det mesta är dock exempel på hur teknikerna kan användas. Jag tyckte att det blev lite många exempel. Det var ganska enkelt att förstå tanken även utan så många exempel.

Många av de tillämpningsområden som beskrevs i boken kändes rätt ovidkommande för min del. Jag är inte intresserad av att memorera alla amerikanska (eller andra) basketmatcher under en säsong. Jag har inte heller haft svårt att hålla reda på möten, börssymboler, klassiska kompositörer, konstnärer eller presidenter. Eller rättare sagt, det mesta av sådana saker har jag inte haft anledning att komma ihåg.

Vill man lära sig minnestekniker just för att imponera på andra kan boken antagligen vara till hjälp.

I förrgår och i går provade jag Photoreading på "Om jag vetat då vad jag vet nu!" av Richard Edler. Totalt lade jag ner en dryg halvtimme, fördelat på två dagar, på boken. Det räckte ganska långt. Jag kan inte säga hur mycket som berodde på Photoreading och hur mycket som berodde på att det är en lättläst bok som inte borde ta mer än en timme att läsa från pärm till pärm.

På måndagkvällen gjorde jag förberedelser och fotoläste boken strax innan jag skulle gå och lägga mig. I går kväll aktiverade jag den

Om jag hade vetat då vad jag vet nu! innehåller korta visdomsord från karriärmänniskor som alla har ett antal framgångsrika år bakom sig. Den är rolig att läsa på ungefär samma sätt som citatböcker kan vara det. Någon anonym har sagt:

Gör det viktiga, inte det brådskande.

Dick Schlosberg, ansvarig utgivare och VD på The Los Angeles Times, har sagt:

Träffa alltid folk på deras kontor och inte på ditt eget.
    När någon frågar "Kan vi träffas?" svarar du "Javisst, jag kommer genast."
    Detta har två fördelar: (1) du får komma ut och röra på dig i korridorerna och (2) du kan alltid gå när du vill.
    Andra ser dig - vilket är bra för moralen - och du lär dig en ny sak varje gång du går omkring på kontoret.

I går kväll fotoläste jag The Evelyn Wood Seven-Day Speed Reading and Learning Program av Stanley D. Frank. Det tog ungefär 25 minuter och redan då lärde jag mig ganska mycket om innehållet. I kväll ska jag aktivera den.

Jag ska ge Photoreading en verklig chans. Jag har övertygat mig själv om att det måste fungera och att jag borde kunna använda det.

I går läste jag ut The Mind Accelerator. Till en början var jag skeptisk. När jag väl hade konstaterat att det var en blandning av tekniker och metoder som finns beskrivna på andra håll har jag kommit fram till att det är en ganska bra bok. Det är synd att det inte finns någon bibliografi, och att inte fler av dem som står för mycket av arbetet med att skapa metoderna har nämnts. Det hade den vunnit på.

För den som vill få ett smakprov av några olika intressanta metoder för personlig utveckling, så som Photoreading/Ireading och image streaming, är den bra. Dock tycker jag att The Photoreading Whole Mind System och The Einstein Factor är bättre för den som vill använda teknikerna och veta mer om bakgrunderna till dem. Jag saknar personliga kommentarer i The Mind Accelerator. Författaren kunde ha berättat om egna erfarenheter.

Med boken får man ett livstidslångt supportavtal. Det betyder att man kan logga in på en särskild webbplats och ställa frågor om det som lärs ut i boken. När det gäller Photoreading finns det ett fritt tillgängligt diskussionsforum där i princip alla frågor blir besvarade. Learning Strategies står bakom det och deras personal besvarar många frågor.