den 19 juli 2003
Nathalie och jag var ensamma på lunchen. Hon frågade vilken veckodag det var. Jag retades med henne och sa att det både var andra veckodagar, veckor och datum än vad det är.
Efter ett tag tröttnade hon och sa till mig "på skarpen" att jag skulle berätta. Då bad jag henne hitta på tio sätt att ta reda på vilken veckodag det var. Hon sa att det var omöjligt. Jag envisades och sa att hon skulle börja.
Efter tre stycken sa hon att det inte fanns några fler. Jag sa att hon bara skulle fortsätta. Efter sju sa hon åter att hon inte kom på några fler och frågade varför det just skulle vara tio stycken. Hitta på tolv då, sa jag. Hon fnös men funderade en stund och kom på tre till. Två till begärde jag för att det skulle bli tolv.
Hon tänkte ytterligare en stund och kom på två. De lösningar hon kom på var allt från att ringa och fråga Cattis till att titta i TV-tidningen och att titta i datorn eller på nummerpresentatören.
När hon var klar frågade jag om hon fortfarande tyckte att det var omöjligt att hitta på tio sätt att ta reda på vilken veckodag det är. Hon höll förstås med om att det inte var det och såg lite stolt ut över att ha kommit på tolv stycken i stället för de ursprungliga tio.
Eftersom hon fortfarande inte visste vilken veckodag det var frågade hon mig igen. Jag tittade på henne en stund och frågade sedan hur hon skulle kunna ta reda på det. Då gick det upp ett ljus för henne och hon gick och tittade i TV-tidningen och kom fram till att det var lördag den 19:e juli år 2003 vecka 29.
