ISSN 1651-6737 |
 den 14 augusti 2002
 
 "If only we knew what we know". Det är titeln på en nyinköpt bok. Om vi bara visste vad vi vet. Det är en tanke många företag borde tänka.
I högkonjunktur kan man ofta läsa om hur generösa företag är med utbildningar för personalen. Det verkar nästan inte finnas några gränser för vad man kan få lära sig på betald arbetstid. Det är nog bra för de anställda som känner att de utvecklas och därmed är det antagligen ofta bra för företaget också. En frågan man ändå kan ställa sig är hur mycket nytta företaget faktiskt får av den nyvunna kunskapen. Oftast stannar den hos den anställde och i bästa fall har han eller hon nytta av den i sitt arbete men där slutar det. Tänk om alla anställda hade tillgång till varandras kunskap. Det är lätt att tänka att det har de ju. De kan prata med varandra. Det är sant, men hur ska de veta vem som har vilken kunskap? En intern telefonkatalog säger ingenting om det. Kunskap finns sällan där man förväntar sig att den ska finnas. Inte ens på företag där alla känner alla är det enkelt att överblicka den samlade kunskapen eller att hitta den kunskap man behöver när man behöver den.
Ovanstående gäller naturligtvis inte bara kunskap som är förvärvad via kurser eller utbildningar, utan all kunskap som de anställda tillskansar sig, både inom och utanför arbetet. Vem vet att X på utvecklingsavdelningen har lång och gedigen erfarenhet av direktmarknadsföring från en tidigare anställning?
Få företag vet vad de vet, inget företag vet allt de vet. Kunskap är ett företags viktigaste tillgång och ändå förvaltas och skyddas den sällan särskilt väl. Materiella tillgångar däremot, skyddas ofta på alla möjliga sätt. Försäkringar, dörrar och lås, väktare... De företag som förstår värdet av kunskapshantering (knowledge management) har möjlighet att skaffa sig ett försprång. Skydda kunskapen, förädla och sprida den inom företaget. Växa.
|
|
