den 6 januari 2005

   Nyare texter finns på http://enkelriktat.monkeytoys.com.

den 30 december 2004

   I framtiden måste film- och TV-producenter hitta en modell där de tjänar pengar på att deras produkter ses. Inte på att någon betalar när de ser dem, som i dag, utan på att de tittar på dem.

Varför då? Med de fildelningstjänster och andra teknologier som finns och är på väg kommer de inte att få betalt i förväg av dem som tittar på dem. Det är för lätt att se dem utan kostnad och det kommer att vara för svårt för producenterna att hindra det. Att ta betalt i efterhand kommer att kräva komplicerade och dyra kontrollsystem.

Den första lösning jag kommer på, är att varenda minut av det de producerar är betald på förhand. Med reklam alltså. Produktplaceringar, en reklamremsa vid sidan av bilden eller något annat smartare. Om de lyckas med det kommer spridningen att vara nyckel till inkomsterna. Ju fler kopior som cirkulerar, desto mer är produktplaceringarna värda. Då har de vänt på maktförhållandet jämfört med nu.

Som konsumenter får vi vänja oss vid att alltid se varumärken i filmer, TV-serier och annan "bildburen" underhållning. Jag tror inte att det kommer att vara ett problem. I början blir det säkert klumpigt gjort, men med tiden kommer vi knappt att tänka på att vi matas med reklambudskap hela tiden och det gör vi redan. Det går inte att åka kollektivt mellan två platser utan att sköljas över av reklam.

Jämför med radio. Det finns mängder av radiokanaler som lever på att sändningarna är finansierade i förväg med reklam.

Det kunde ha varit likadant med TV och film. Att det inte är det tror jag beror på hur det började. Radio var fri att konsumera redan från början. Ofta var det statliga företag som producerade fri radio för sina medborgare. Det var staten som betalade. Sedan kom reklamradion. I Sverige dröjde det länge (om vi bortser från Radio Nord och liknande projekt).

När det gäller film var affärsmodellen den omvända. Där skulle konsumenterna betala i förskott. Det är den modellen man försöker hålla fast vid, trots att det inte längre finns någon rimlig möjlighet för producenterna att kontrollera spridningen. Varenda dator och mobiltelefon är en potentiell biograf som bara användaren har full kontroll över.

I dag får biografer betala för att visa filmer. Med reklammodellen kommer de att få betalt för att visa dem. Besökarna får titta gratis. Ju fler, desto bättre. Betalningsströmmarna blir helt omvända.

Vem blir först att producera en film som är helt finansierad av reklam? När någon har gjort det kommer andra att följa efter. Jag gissar att den första filmen kommer att produceras av någon som kan göra det till en låg kostnad, en entusiast, eller ett stort företag som kan ta risken som är förknippad med att vara först med en ny affärsmodell. Microsoft kanske?

Det handlar om att göra själva konsumtionen lönsam för producenterna.

Wired har en intressant artikel om BitTorrent, en programvara för fildelning mellan användare, och dess upphovsman, Bram Cohen. (Cohen har Aspergers syndrom som i artikeln beskrivs som "a condition on the mild end of the autism spectrum that gives him almost superhuman powers of concentration but can make it difficult for him to relate to other people.")

den 6 oktober 2004

   Svenska spel kör en TV-reklam för bingo som man kan spela via deras webbplats. I filmen får vi se ett villaområde. Det ser ut ungefär som på en del ställen i Bromma. Vi passerar trävillor. Utanför ett hus dyker det upp en pratbubbla där det står "bingo". Därefter riktas kameran nerför resten av gatan. Utanför alla andra hus ser vi pratbubblor med svordomar. Sedan säger en speakerröst att vi kan spela bingo på www.svenskaspel.se.

Har reklammakarna tänkt på hur filmen ser ut? Min tanke efter att ha sett filmen var: Just det, precis så där är det. En blir glad, men de allra flesta blir arga eller besvikna.

den 30 augusti 2004

Vem vill du identifiera dig med? En olycklig tonåring med finnar och andra tänkbara och otänkbara problem?

Jag tror att Synsam är helt fel ute med sin reklam för kontaktlinser. Det stora misstaget är bilden med den olyckliga tjejen som har upptäckt en finne på kinden. Det hade kunnat fungera om de visade hur hon såg ut med sina nya linser: Leende, självsäker, välvårdad ...

Reklam ska berätta om bra saker. Vore jag reklamköpare skulle jag akta mig för en byrå som ville förknippa mitt varumärke med vardagliga problem utan att visa hur bra världen skulle bli med mina produkter.

   Logik.

den 29 augusti 2004

   Vi promenerade i stan i går och gick förbi en "antikaffär". I skyltfönstret fanns en skylt med följande text:

den 19 augusti 2004

   Freeipods.com är ett nytt sätt att marknadsföra tjänster och skaffa kunder. I utbyte mot att man registrerar sig för olika marknadsföringstjänster, och får fem vänner att göra likadant, får man en iPod "gratis". För att vara med måste man ha en postadress i USA.

Wired har en artikel om hur det fungerar.

Bland de tjänster man kan registrera sig för nämns en 45-dagars provperiod hos America Online. Ett annat erbjudande är en två-veckors provperiod för en släktforkningstjänst. I regel är erbjudandena kostandsfria.

Det låter intressant och det vore roligt om det visar sig att det fungerar och blir en vanlig marknadsföringsmetod.

den 12 juli 2004

   Falla på mållinjen.

Tommi har haft bilen inlämnad för rekonditionering. Lacken hade mattats med åren och på vissa ställen började den bli svagt vit. När han fick tillbaks den såg den väldigt fin ut. Lacken lyste röd. Efter mindre än en vecka i svenskt sommarväder började den dock återfå sin tidigare färg och matthet.

Han ringde tillbaka till firman och berättade vad som hade hänt. De tyckte att det var konstigt och bad att få se bilen. Jag körde dit den i går och talade kort med killen som har utfört arbetet. Han såg att det Tommi hade sagt stämde och bad att Tommi skulle ringa till chefen och bestämma detaljerna kring återbetalning av pengarna.

I dag talade Tommi med chefen som var tillmötesgående och direkt erbjöd sig att betala tillbaka pengar. Han sa att han däremot var tvungen att ta betalt för den invändiga rekonditionering de hade gjort och som ingick i ett paketerbjudande. Tommi tyckte att det var okej och frågade hur mycket han skulle få tillbaka. Chefen svarade att han måste ta betalt för det invändiga jobbet som om det vore ett fristående jobb, det vill säga mycket mer än vad det kostade när det ingick i paketet. Det tyckte inte Tommi var rimligt eftersom han hade köpt det just därför att det ingick i ett förmånligt paket, inte därför att han ändå hade tänkt låta dem göra det.

Det ville inte chefen hålla med om. Han lät allt mindre tillmötesgående och förde fram argument som att det var ett mycket förmånligt paket och så vidare. Tommi ville inte diskutera, utan sa att vad han hade sagt var vad han tyckte var rimligt och överlät åt chefen göra som han ville. Chefen nämnde då en summa och frågade om Tommi vore nöjd om han fick den. Eftersom det var ungefär vad Tommi tyckte svarade han att det vore han. Chefen sa "Tack och hej" och lade på luren utan att låta Tommi avsluta samtalet.

Man kan fråga sig vad chefen för firman var ute efter när han gick med på att betala den högre summan. Rimligtvis var det att Tommi skulle bil nöjd och han själv slippa en "dålig" kund. Han nådde nästan ända fram. Han gjorde det Tommi hela tiden hade sagt att han ville, men, och det är viktigt, han misslyckades med leveransen. Det hade inte kostat honom något mer att låta Tommi höra att han skulle få som han ville och att han hoppades att han skulle bli nöjd med överenskommelsen. I stället valde han, om han nu var medveten om vad han gjorde, att bete sig som en dålig förlorare. Resultatet blev att han betalade för något som han ändå inte fick, en nöjd kund.

Tommi kommer förmodligen inte att anlita dem igen och han lär knappast rekommendera dem till andra. Hade de skött sig annorlunda är det inte otänkbart att utgången hade blivit en annan.

Det är förstås lätt att stå vid sidan och dela ut pekpinnar.

den 7 juli 2004

   El-bolaget Kraft & Kultur brukar göra reklam i tunnelbanan:

De säljer bara el som kommer från vind- och vattenkraft.

Jag misstänker att kommunerna får lägre el-priser än vad de kan locka mig som privatkund med. När jag betalar över 20000 kronor om året för el har jag inte lust att betala ännu mer för lyxen att få "miljövänligare" el hos någon som tar mer betalt per kilowattimme.

Ska de sälja mer el tror jag att de får vända sig någon annanstans än till privatkonsumenter. Lobbying hos politiker till exempel. Om de sänkte skatten på el som anses mer miljövänlig skulle även jag kunna tänka mig att vara miljövänlig.

Jag är för resten inte ens säker på att jag tycker att vattenkraft är mer miljövänligt än kärnkraft.

På bilderna i sin reklamkampanj har Kraft & Kultur kärnkraftverk. Höga skorstenar som släpper ut tjock brunaktig rök. Om jag inte minns fel är det vattenånga från kylvatten de släpper ut. Den borde vara vit. Har de retuscherat bilderna eller har de hittat kärnkraftverk som släpper ut någonting annat?

den 3 mars 2004

   Hans Andersson, projektledare och partner på reklambyrån Forsman & Bodenfors, har blivit tillfrågad vad som skiljer dem från deras konkurrenter, med tanke på att de har fått fler Guldäggsnomineringar:

Det är en inställning jag gillar. Det är okej att göra saker som slutar som skräp. Så länge som några saker blir riktigt bra gör det ingenting om vägen till framgång går via dåliga idéer.

Vi är ofta alldeles för dåliga på att misslyckas. Många gånger låter vi hellre bli att göra något, än riskerar ett misslyckande. Ändå kan vi konstatera att det bland människor som har lyckats ovanligt bra brukar finnas många historiska floppar.

• Prova många idéer.
  
• Satsa på dem som verkar bli bra.
  
• Var inte sentimental när det gäller saker du har trott på, men som inte utvecklas som tänkt.

Det gäller både professionellt och privat.

Rutinerad reklambyrå leder i år igen Forsman & Bodenfors leder Guldäggsligan

den 13 februari 2004

   Mänskliga mellanhänder utdöende.

När det gäller mänskliga mellanhänder tror jag att det är något vi kommer att se allt mindre av i framtiden. De kommer att finnas kvar mellan säljare och köpare när det gäller mer komplexa varor och tjänster, men inte för massförsäljning. Förlag av olika slag kommer att försvinna.

Vilka är det som slåss mot piratspridning av musik och filmer? Huvudsakligen förlagen tror jag. Det är deras del av kakan som drabbas hårdast om vägen mellan producenter och slutanvändare förkortas. Piratargumentet är nog inte hela orsaken till deras kamp. Till stor del tror jag att det är fenomenet de är rädda för.

Jag ser framför mig automatiserade tjänster vars huvuduppgift är att agera mellanhand mellan producenter och säljare. Det finns redan embryon till sådana tjänster, men det jag tänker på är mycket större och mer raffinerat. Producenter av musik, musikerna alltså, lägger ut sina alster och sätter ett pris på dem. Tjänsten exponerar dem baserat på efterfrågan. Efterfrågan styrs av kvalitet, marknadsföring och pris. Marknadsföring är den del som mellanhänderna till stor del står för i dag. Marknadsföring kan ske på många andra sätt.

Dessa tjänster skulle kunna sälja alla typer av elektroniskt distribuerbara produkter och tjänster: Musik, film, böcker, program och så vidare.

I stället för att slåss mot priratkopiering borde de tillhandahålla alternativ. Billig underhållning som säljs och distribueras över nätet i genomtänkta tjänster. Som det är nu står många vid sidan av medan andra bygger de tjänster som kommer att ta över deras roll. Apple till exempel.

De rena bokförlagen kommer att gå samma väg. Böcker kan säljas så som musik och annan underhållning.

Samma trend har vi sett inom exempelvis bankväsendet. Allt fler av tjänsterna har automatiserats. Personlig kontakt har man bara i mer komplicerade rådgivningsfrågor. Där finns det ett förädlingsvärde i mänsklig kontakt. Systemen kan än så länge inte hantera dessa fall.

den 11 februari 2004

   Disney, Viacom med flera stämde amerikanska Replay-TV därför att deras TV-inspelare gjorde det möjligt att hoppa över all reklam i TV-programmen. De tänkte också stämma alla de konsumenter som hade köpt deras produkt.

Stämningen lades ner när möjligheten att hoppa över reklam togs bort.

Är stämning rätt sätt att få människor att se reklam och köpa ett företags produkter? Själv är jag ytterst tveksam. Reklamköp ser jag som en affär mellan reklamköpare och det företag som tillhandahåller reklamplatsen. Det går inte att tvinga någon att titta på reklam. Vad skulle hända om Hennes & Mauritz fick för sig att stämma alla som tittar bort när de går förbi deras reklamtavlor?

Om Disney och Viacom i stället ställde sig frågan varför någon kan vilja hoppa över deras reklam tror jag att de skulle komma närmare lösningen. Det kan vara så enkelt som att göra reklam som människor vill se.

Jag låter mig gärna roas och blir jag road av reklam ser jag den. Det händer ibland att Cattis ropar in mig till vardagsrummet och säger till exempel: "Den här reklamen måste du se. Den är så himla bra!" Då har man lyckats. Det finns reklamfilmer jag själv gärna ser om några gånger just därför att de tilltalar mig.

Tvång är en dålig väg till framgång. Ge mig något jag vill ha och jag tar det.

Vad lär de sig på reklamskolorna? Att marknadföring görs bäst i en rättssal?

den 23 januari 2004

   Det är inte svårt att vara försäljare. Du behöver bara hitta en vara du tror på.

den 1 december 2003

   Telia har "Go". Vodafone har "Live!". Comviq var sist av de tre stora mobiltelefonbolagen att lansera en paketerad GPRS-tjänst. Den heter "Go Live!"

Jag tycker att det är ett smart drag av Comviq att döpa tjänsten till "Go Live!". Det finns en antydan om att den har allt som Telia Go och Vodafone Live! har. Samtidigt kan de kanske dra nytta av både Vodafones och Telias marknadsföring av sina GPRS-tjänster.

Man kommer ihåg Live! och Go, men kanske inte vilka som står bakom dem. Det finns en chans att Comviq får lite gratisreklam. När kunden går förbi ett försäljningsställe för Go Live! ringer en klocka som säger: "Just det, det var den där tjänsten man kunde köpa till telefonen." Det stämmer ju, fast det var egentligen en annan tjänst, men nästan likadan. All reklam för Go och Live! blir samtidigt reklam för Go Live!. Så tror jag.

Det påminner om när Tele2 (samma koncern som Comviq) kallade sig för "det fria televerket" i sin marknadsföring. Det blev de förbjudna att göra, men då var det redan för sent. "Alla" visste vilka "det fria televerket" var och ännu mer reklam fick Tele2 när domen föll. Det stod om det i alla tidningar. På den tiden var Telia (som hette Televerket) antagligen ännu mindre omtyckta än nu.

den 26 november 2003

   Garanti:

Oskar berättade att han läste det i reklam för en viktminskningsmetod.

den 4 november 2003

   Prissättning är ett intressant fenomen. Fast Company har två bra artiklar om detta.

Den ena handlar om under vilka förutsättningar vi konsumenter är beredda att betala mer för en produkt eller tjänst. Tre kriterier måste vara uppfyllda: den måste ha tekniska fördelar, den måste ha funktionella fördelar och den måste ha känslomässiga fördelar, det vill säga den måste få konsumenterna att känna något speciellt. Det handlar om riktig kvalité, inte marknadsföringstrick.

Den andra artikeln handlar om hur man kan höja vinsten utan att höja priset. En av slutsatserna är att man ska börja sänka priserna tidigare, men i stället sänka dem mindre än vad som är brukligt vid traditionella utförsäljningsreor.

Som konsumenter handlar vi inte alltid logiskt eller i enlighet med ekonomisk teori. Om ett företag säljer två ungefär likadana produkter och den ena kostar 149 kronor och den andra 199, säljer vanligtvis den för 149 kronor bäst. Vad händer med försäljningen av de två produkterna om en konkurrent börjar marknadsföra en i stort sett likvärdig produkt, men lite tjusigare, och till ett högre pris, exempelvis 349 kronor? Då blir plötsligt produkten för 199 kronor storsäljaren. Ologiskt, men det är ett verkligt exempel.

En annan anekdot, som en vän brukar berätta ibland, handlade om två bilföretag. Vilka företagen var spelar ingen roll. Det ena var väletablerat inom marknaden för dyrare personbilar. Det andra var en nykomling med ambition att bryta sig in på samma marknad. Det nya företagets vapen var pris och prestanda. De gjorde minst lika bra bilar och de tog 100000 kronor mindre betalt för dem. På det etablerade företaget undrade man hur man skulle möta denna nya konkurrent. "Höj priset", sa en chef. Det gjorde de. Försäljningen ökade trots att bilarna i övrigt var oförändrade. Kunderna upplevde att de fick något mer och det räckte.

Håkan kommenterar Influence som bland annat tar upp prissättning, även om det inte är så ingående. Jag skulle vilja läsa mer om just prissättning.

Which price is right?

The price is right

den 17 september 2003

   Konstruerade problem.

Electrolux visar TV-reklam för en ny tvättmaskin. Den funktion som framhävs, är att den redan från början talar om när tvätten kommer att vara klar, så att man kan se till att vara hemma då.

Är det ett stort problem för oss människor att inte veta när tvättmaskinen kommer att ha tvättat klart? Jag hade ingen aning om det. Hittills har jag bara lämnat den och återkommit några timmar senare när jag vet att den är klar.

Panodil zapp har löst ett annat stort problem. De har gjort en värktablett som man kan ta två av. Om man gör det verkar den dubbelt så fort. "Det verkar ju dumt", var Joeys kommentar, när han såg reklamen. Ungefär likadant har Cattis och jag resonerat. Varför gjorde de dem inte dubbelt så starka i stället?

Är det så svårt att hitta på bra produkter att man måste hitta på ett problem först? Har man inte gått över ån efter vatten då? I stället för att bara marknadsföra en bra produkt, blir de tvungna att övertyga oss om att vi har ett för oss okänt problem, för att därefter marknadsföra sin lösning på det.

Det vore intressant att sitta med på ett produktutvecklingsmöte hos Electrolux eller GlaxoSmithKline (som tillverkar Panodil) och höra hur de går till väga när de är kreativa.

Förr tyckte jag att svensk reklam var smart och rolig. Nu tycker jag mest att den är dum. Man löser inte längre problem som konsumenterna har, man skapar dem först. Dessutom tillskrivs vi inte någon större intelligens. Jag har nämnt det tidigare, men Zoégas förtjänar att nämnas igen, eftersom de repriserar sin TV-reklam nu: "En svag personlighet kräver ett starkt kaffe." Vem törs synas med en kopp av det kaffet?

Reklam kan väl åtminstone vara rolig? Jag skrattade gott åt Spendrups reklam med Robert Gustavsson, när han exempelvis silade "fulöl" genom en strumpa. Eller Benny Haag som kom ner till den lokala korvmojen och köpte en Pucko och berättade att han inte hade träffat sin flickvän på lördagkvällen eftersom: "Har man lovat sina föräldrar att sortera diabilder, så har man".

   Jonas Söderström reflekterar över EMU-valet och skriver lite om marknadsföringen av ja-alternativet:

Reklam och paketering kan ligga nära varandra. Att ändra på en produkt som inte uppfattas vara tillräckligt bra är en möjlighet. Att ändra på paketeringen är ibland en annan. Det viktigaste är vad kunden uppfattar. Jag kan tänka mig att exempelvis EMU-valet kunde ha fått en annan utgång med samma produkt, men i annan förpackning.

En fråga som diskuterades en hel del, var att makten över våra svenska räntor skulle hamna hos ett antal direktörer i Bryssel, vilket, inte helt oförståeligt, kan verka konstigt. Vem vet vad de skulle få för sig att bestämma?

I den debatt som vi "inte" såg på TV i fredags, bemötte Carl Bildt en tittarfråga gällande detta exempel. Han sa att vid ett EMU-medlemskap skulle våra räntor bestämmas av ett antal direktörer i Bryssel, precis så som kritikerna hävdar. Han förklarade också att de svenska räntorna i dag bestäms av en grupp direktörer i Stockholm. Således ingen milsvid skillnad. Han sa vidare att hittills har dessa direktörers räntebeslut ungefär följts åt. Han såg därför ingen stor skillnad där heller.

Carl Bildt är i mina ögon en mycket god pedagog. Om man, i stället för att försöka skrämmas, försöker att förklara skillnaderna och likheterna, så som han försökte göra, tror jag att man kan vinna över många som röstade nej av rädsla för något okänt. Gör man det har man inte förändrat produkten. Däremot uppfattningen av den. Det är nog inte så mycket en fråga om pengar. Snarare om hjärna. Rätt marknadsföring behöver inte vara dyrare än fel marknadsföring.

---

Jonas skriver också att ett populärt motto i näringslivet är "det finns inget så bra som en missnöjd kund".

Som kund lever jag själv efter den devisen. Inte så att jag går omkring och är missnöjd med allting, tvärt om, men jag talar gärna om vad jag tycker när det gäller varor eller tjänster som i grunden är bra. Ser jag sätt att förbättra dem brukar jag berätta det för företaget bakom. Ibland uppfattas det som sur kritik. Oftare möts det med tacksamhet.

Saklig, konstruktiv kritik går knappt att köpa. Om en kund levererar den gratis är det bara att tacka och ta emot. I flera fall har jag också blivit rikligt belönad.

den 15 september 2003

   Steg åt rätt håll.

Universal Music Group sänker sina rekommenderade priser på CD-skivor, från 17-19 US-dollar till 12,98 US-dollar. Enligt Computer Sweden är anledningen piratkopieringen och illegal internetdistribution.

I det långa loppet tror jag att det är ett steg i alldeles rätt riktning. Det gör det mer värt att köpa skivor och mindre värt att piratkopiera dem. Det blir minskade marginaler, men jag tror att det kommer att öka volymerna. Hoppas att fler följer efter.

den 5 september 2003

   För några veckor sedan skrev jag om Tailoronline och deras svårigheter att tillhandahålla klassiska skjorttyger som jag gillar.

För knappt två veckor sedan fick jag svar på det brev jag skickade. De beklagade att jag inte hade hittat tyger som jag var nöjd med, men berättade att det hade kommit in nya tyger, och erbjöd sig att skicka tygprover. Jag tackade naturligtvis ja och fick hemsänt ett stort antal prover. Inte de små som de brukar skicka, utan större bitar av den sort de själva använder när de väljer tyger. Det var inte svårt att hitta fem olika till mina skjortor, som jag dessutom blev lovad att köpa med mängdrabatt.

Det var svårt att hitta rätt tyger från början, och hade jag inte påpekat det hade jag inte fått några skräddarsydda skjortor, men de sträcker sig verkligen lite längre än de flesta andra för att kunderna ska bli nöjda. Det är värt att berömma.

Nu har jag beställt skjortor och väntar leverans den 23:e september. Skjortorna sys i London så leveranstiderna blir lite längre.

den 2 juli 2003

   "En svag personlighet kräver ett starkt kaffe." Vem vill dricka ett kaffe för svaga personligheter? Zoégas verkar anta att deras kunder vill det.

Jag har försökt komma på hur man kan uppfatta deras reklam på ett positivt sätt. Hittills har jag inte hittat någon sådan vinkel. Fast jag dricker inte kaffe.

den 26 juni 2003

   För ungefär en och en halv vecka sedan beställde jag nya sommardäck till bilen hos Dackonline. Innan jag beställde försökte jag få lite råd om vad jag skulle köpa för märke och modell. Det fanns mängder att välja mellan.

Jag ringde till deras kundtjänst i hopp om att få en rekommendation. Det visade sig vara nästan omöjligt att komma fram till dem på telefon. "Välkommen till Dackonline! Alla våra säljare är upptagna just nu. Prova att ringa tillbaka senare. Vill du att vi ringer upp dig kan du lämna ditt telefonnummer."

Efter att ha ringt åtskilliga gånger lämnade jag mitt telefonnummer så att de skulle kunna ringa upp mig. Kort därefter lyckades jag till slut komma fram på telefon. Jag berättade vad det var för bil jag skulle köpa däck till och förklarade att jag inte hade en aning om vad jag skulle välja. Jag frågade vad han tyckte. Han sa att det beror på vad jag vill ha. Jag förklarade igen att det var det jag inte visste och frågade om alla däck de säljer är bra så att man kan välja vad som helst. Det sa han att de var. Då frågade jag om det var några märken som var bättre än andra. Han räknade upp Goodyear, Michelin och Pirelli. Eftersom det verkade som om jag inte skulle få ut något mer tackade jag för hjälpen och sa adjö.

I stället ringde jag till Bilia för att verifiera att jag åtminstone tänkte köpa rätt dimension på däcken. De berättade vilka dimensioner jag kunde använda.

På Dackonlines hemsida finns det ganska mycket information om alla däck de säljer. De har även rekommenderade priser så att man kan se hur deras priser ligger i förhållande till dem. Jag valde fyra däck av en modell som verkade vara bra på både torr och våt väg och som skulle vara extra tysta. Betalningen gjorde jag med kort.

När jag hade skickat iväg beställningen bad de mig att svara på några frågor om deras service. Eftersom jag hade lite synpunkter på deras försäljare skrev jag bland annat det.

Två dagar efter att jag hade gjort beställningen ringde de upp mig och sa att jag hade lämnat mitt telefonnummer så att de skulle kunna göra det. Då var det redan för sent eftersom jag hade fått tag på dem per telefon två dagar tidigare.

Några dagar efter beställningen kunde jag logga in på deras hemsida och se att däcken skulle levereras hem på midsommarafton. Eftersom det var en helgdag antog jag att de skulle levereras efter helgen i stället.

I tisdags hade jag fortfarande inte fått däcken. Då skickade jag e-post till dem och frågade om det fanns möjlighet att se hur långt de har hunnit eller när de kommer att levereras. Det har de fortfarande inte svarat på trots att e-post är den kontaktmetod de rekommenderar.

Jag har kontaktat dem med e-post en gång tidigare. Det tog ungefär två dagar att få svar och den följdfråga jag då ställde har de fortfarande inte besvarat och det var en vecka sedan.

I morse ringde jag dem ett stort antal gånger och till slut kom jag förbi telefonsvararen. Jag frågade när mina däck kommer att levereras. Försäljaren tittade i deras system och konstaterade att leveransdagen var passerad med en knapp vecka. Han sa att däcken ser ut att finnas i Sverige och bad att få kontrollera och återkomma.

För en stund sedan fick jag någon sorts svar på de synpunkter jag lämnade i samband med köpet. Det ser ut så här:

God dag yxskaft. Jag försöker att översätta de tre sista raderna:

"Vi vill meddela er följande

Med vänliga hälsningar

Team Delticom"

Det är tur att jag kommer ihåg några ord av den lilla tyska jag lyckades lära mig i skolan. Annars hade jag varit tvungen att be någon annan översätta texten som egentligen inte säger någonting.

Om man ber sina kunder att kontakta en via e-post kan man förväntas svara ganska fort den vägen. Har man en kundtjänst som det nästan alltid är upptaget hos när man ringer, kanske det kan vara idé att uppgradera kundtjänst. Ett antal av de samtal som kommer borde kunna ge bra försäljningstillfällen. Har man försäljare är det bra om de kan hjälpa kunderna med goda råd när de ber om dem. Till en kund som inte vet någonting borde man kunna sälja nästan vad som helst. Varför inte föreslå något som kostar mycket men är riktigt bra? Lovar man leverans en viss dag bör man åtminstone höra av sig om leveransen blir mer än ett par dagar försenad.

Det finns en del att förbättra, tycker jag, men får jag däcken har jag i alla fall sparat 16 procent av priset enligt Dackonline.

Det är inte första gången som en kundtjänst återspeglar kvalitén på den övriga tjänsten. Jag har råkat ut för liknande saker med exempelvis Halebop. I fortsättningen ska jag undvika att göra affärer med företag vars kundtjänst inte fungerar.

den 17 juni 2003

   "3G-arm".

Oskar och jag åt middag. I slutet kom vi in på en diskussion om tredje generationens mobiltelefoni. Oskar sa att han hade sett videotelefoni i en mobiltelefon och tyckte att det kunde vara roligt att ha en. Vi kom efter en stund fram till att det inte är värt 600 kronor i månaden med tanke på hur lite det skulle komma till verklig användning.

Diskussionen fortsatte med att vi försökte komma på vilken målgrupp videotelefoni passar. Oskar sa ungdomar. Jag sa att det antagligen är få ungdomar som har råd med 600 kronor i månaden. Oskar höll med och sa att företag kanske skulle ha råd med det. Problemet med företag är i stället att de inte har någon tydlig nytta av mobil videotelefoni. De fasta videokonferensutrustningarna på jobbet används sällan. Att företag utan vidare skulle betala för personalens nöje att ha och använda videotelefoner är än så länge också otroligt.

Om man hade en videotelefon skulle ett annat problem infinna sig. Ingen annan har det. Vem skulle man videokonferera med? Kan operatörerna tillhandahålla personal med videotelefoner som man kan ringa till och prata bort en stund med?

Oskars och min lösning var en idé som egentligen låter vansinnig, men det är kanske det som krävs för att komma ur det moment 22 som det verkar vara. Operatörerna kan starta kontaktförmedlingstjänster och marknadsföra telefonerna helt utifrån dem i inledningsskedet.

Man ringer ett särskilt nummer och blir sammanförd med någon annan som har en 3G-telefon. Själva videokonferenstjänsten kan man komplettera med något matchningsprogram ungefär som man kan tänka sig att andra kontaktförmedlingar fungerar.

Om det gäller att hitta en vän/partner/annat kanske inte 600 kronor i månaden är ett överpris. Nåja, jag tror att det kanske är lite kreativa och annorlunda idéer som krävs för att få fart på 3G. Om sedan kontaktförmedling är rätt ska jag låta vara osagt.

---

Efter att ha sett en dam på bussen tala i videotelefon några gånger sa Oskar att det måste vara jobbigt att hålla ut armen framför sig så att den andre samtalsparten ser hela tiden. Han förutspådde att belastningsskador på armar och axlar, han kallade det "3G-arm", kommer att bli ett framtida problem.

den 12 maj 2003

   3.

HI3G som blev "3" har just nu en annonskampanj över hela stan. De vill profilera sig. Det är bilder på arga människor, människor som är ledsna och gråter så att mascaran rinner och människor som bara ser ut att vara missnöjda med livet i allmänhet. Ansiktena på bilderna ser ut att tillhöra ungdomar. "I3you" är deras slogan.

Jag tror att jag förstår vad de menar även om jag inte är helt säker. Däremot är jag ganska säker på att de inte vänder sig till mig. Jag vill inte förknippas med sorg och elände, inte ens i val av telefonabonnemang för 3 G. Mitt bestående minne av 3 kommer nog att vara just sorg. Är det vad de är ute efter?

Tredje generationens mobiltelefonisystem är åtminstone nu när det just har kommit igång jämförelsevis dyrt att använda. Jag läste någonstans att det billigaste abonnemanget kostar från knappt 300 kronor i månaden. Vilka kommer att utgöra den stora kundgruppen? Jag gissar att det inte är ungdomar. Vilka vänder sig reklamen till? Jag kan inte tro att det är något annat än ungdomar.

Det är kanske så listigt uttänkt reklam att den kommer att lyckas sälja kostsamma abonnemang till ungdomar. Jag vet inte. Däremot är jag övertygad om att man inte ska profilera sig med ledsna och arga människor och inte heller med negativa budskap.

I den flashdemo som möter mig på 3:s hemsida finns det olikfärgade prickar. Om man för musen över dem ersätts de av texter. Ett klockslag med någonting under. På min platta skärm syns det inte vad det står. På en kan jag ana att det står ett namn på en plats. De andra flyter ihop med bakgrunden.

När konsortiet HI3G först presenterades tyckte jag att det lät ganska spännande. Nu har jag fått en helt annan bild av det. Vilken är riktig?

den 14 april 2003

   Anders Lotsson på Computer Sweden skriver i dagens nummer om oförklarliga ordförklaringar. När det gäller tekniska förklaringar tipsar han att man ska tänka sig in i läsarens roll och skriva för honom eller henne, inte skriva om sådant man inte begriper själv och inte överskatta läsarens förkunskaper.

Dessutom dissekerar han en reklamskrift från en stor hemelektronikkedja. Efter att ha läst hans artikel framstår hemelektronikkedjan som den okunnige parten, något som nog inte var meningen när de skrev reklamtexterna.

den 11 april 2003

   Biologiskt nedbrytbara tidningsställ.

Varje morgon på väg till jobbet möts jag av Stockholm Citys och Metros tidningsutdelare. De står tysta och räcker fram tidningar till alla som stiger av bussar och tunnelbanor. En del förbipasserande tar emot dem, andra inte.

Jag undrar vad avsikten är med att ha dessa utdelare. Om jag skulle anställa en armé för att dela ut tidningar skulle jag vilja att de tillförde något. Kostnaden skulle inte motivera att ha människoliknande tidningsställ. Det måste kosta massor av pengar.

Det är ytterst sällan som jag tar någon av dessa tidningar. Gratis är inte tillräckligt. Skulle någonting kunna få mig att ta emot tidningen lite oftare? Kanske.

Hur är det att arbeta som tidningsutdelare? Att stå på perrongen i ur och skur och räcka fram tidningar till morgontrötta människor. Ger det någon arbetsglädje? Hur är det med yrkesstoltheten? Jag kan tänka mig att det inte är världens mest stimulerande jobb och att många av dem som delar ut tidningarna är studenter som är ute efter lite extrapengar att dryga ut studiebidraget med. Många av utdelarna ser tröttare ut än vad jag känner mig på morgnarna.

Om jag var arbetsgivare till tidningsutdelarna skulle jag kräva något mer. Jag skulle vilja att varje utdelare läser igenom tidningen och väljer en artikel. Från den artikeln skulle de formulera en kort intresseväckande fras, kanske ett citat. Denna fras skulle de ropa, säga, sjunga eller på något sätt framföra i syfte att locka oss potentiella läsare att ta emot tidningen.

Det skulle ge mig som arbetsgivare ett mervärde. Då vore det plötsligt människor som sålde tidningar i stället för tidningsutdelare. Det skulle ge tidningarna ett trevligare ansikte utåt och skapa en atmosfär av mänsklighet kring dem.

Det borde också ge utdelarna lite mer nöje i sitt arbete. De skulle kunna experimentera med olika typer av fraser och framföranden för att se vad som fungerar bäst. Man måste också välja ett framförande som passar sin personlighet och omgivningen.

Som tänkbar läsare skulle det antagligen kunna få mig att oftare ta emot en tidning. Dels skulle jag kunna bli lockad av intressant innehåll och dels skulle jag tycka att det vore roligare att ta emot tidningen av en människa.

Kanske skulle detta kunna locka helt andra människor som tidningsutdelare. Arbetslösa skådespelare, dansare, sångare, stå-upp-komiker, präster ...

den 3 april 2003

   PCfynd har skickat flera e-brev med reklam till adresser som jag bara har lagt ut på nätet. Det betyder, såvitt jag kan förstå, att de måste ha använt ett adressregister som kommer från någon som letar e-postadresser på nätet. Det likställer jag med spam (skräppost).

Jag kommer aldrig någonsin att köpa något från PCfynd.

den 28 mars 2003

   För välgjort.

Svenska Dagbladet ringde och föreslog att jag skulle prova deras nya tidning under tre månader för 129 kronor, utan förpliktelser i övrigt. Jag läser Svenskan på nätet och det sa jag till damen som ringde. Det jag vill läsa får jag på deras webbplats och jag slipper tänka på pappersinsamlingen.

Varje tidigare prov av dagstidningar har lett till högar av gamla tidningar, men inte till att vi har läst dem. Jag tror inte ens att Cattis, som brukar vara den som tackar ja till erbjudandena, brukar läsa dem särskilt ofta.

Hur länge kommer de att tillhandahålla så mycket av tidningen på nätet att papperstidningen inte behövs?

den 14 mars 2003

   För några dagar sedan beställde jag Influence: The psychology of persuasion av Robert B. Cialdini. Eftersom jag läste Influence - Science and practice och tyckte att det var en av de bättre böcker jag har läst hoppas jag att den här boken är nästan lika bra.

Samtidigt med Influence beställde jag Alice i Underlandet; Alice i Spegellandet. 100 kronor för bägge tycker jag är ett fynd.

den 10 mars 2003

   Jorun Boklöv, som skriver Life de Lux, berättade att hon har läst att Ikea placerar avdelningen för byten och återköp vid utgången för att kunderna på väg hem ska känna att det är okej att byta varorna om det har blivit fel. Det kanske fungerar.

den 9 mars 2003

   Problemhantering.

Ikea och Clas Ohlson har båda en avdelning för byten, återköp och reklamationer i alla sina butiker. De har dock valt att placera dem på två olika sätt.

Clas Ohlson har sin disk för byten, återköp och reklamationer bredvid ingången till sina butiker. Det är lätt att hitta den eftersom det är det första man möts av vid ett besök i butiken. Jag antar att det är så de har tänkt också.

Ikea har sin motsvarighet vid utgången. Vet man om det är det lätt att hitta rätt. Annars kräver det att man tar sig igenom varuhuset via den vanliga ingången. Den placeringen misstänker jag att de har valt för att de som ska handla i varuhuset inte ska mötas av en kö med människor som ska byta eller reklamera saker, när de kliver in genom entrén.

Clas Ohlson, å ena sidan, verkar prioritera att hjälpa kunder med problem. Ikea, å andra sidan, verkar prioritera att övriga kunder ska se så lite av problemen som möjligt. Bägge strategierna har sina för- och nackdelar.

Jag hade anledning att besöka Ikeas avdelning för byten i dag och bemöttes snabbt och hjälpsamt.

den 28 februari 2003

   På lunchen i dag hörde jag delar av vad två herrar vid bordet bredvid talade om. Dels tror jag att de talade om lobbying och dels talade de om den låga it-nivån på ett namngivet stort departement.

I samband med lobbying sa den ena att det är effektivare att tala för någon som har en uppfattning man vill föra fram, än att själv tala för uppfattningen. Det tycker jag låter klokt.

It-nivån på departementet beskrevs motsvara vad resten av Sverige hade 1996 och it-säkerheten obefintlig.

Jag vet inte vad de två hade för relation till departementet i fråga och kan inte bedöma hur pass mycket sanning det låg i vad de sa. Oavsett om de jobbade på eller för departementet - jag fick uppfattningen att det var något av det - tycker jag att det är oförsiktigt att sitta och prata så öppet om det på en restaurang där nästan vem som helst kan höra. Om de skulle säga det till någon borde det vara till dem det berör.

Det är ofta så att det är lättare att få reda på saker om andra företag än om sitt eget. När jag vill veta något om min egen enhet brukar jag äta lunch med före detta kollegor. De nås av skvaller långt innan jag och mina kollegor gör det. På det viset håller jag mig någorlunda välinformerad om vad som händer hos oss.

Inte så sällan får jag höra rykten som senare visar sig vara sanna. Det kan handla om allt från vem som ska få barn till stundande omorganisationer och vad mina närmaste kollegor gör på fritiden. Det är kunskaps- och informationsöverföring när den fungerar som bäst. Eller kanske är det när den fungerar som sämst.

den 25 oktober 2002

   Stockholms nya gratistidning, Stockholm City, gör reklam på stortavlor i och omkring stan. I går hade de satt upp stora gula lappar tvärs över reklamaffischerna. "Läs - och vinn biobiljetter", stod det på en del. "Läs - och vinn SL-kort", stod det på andra.

Är det bra marknadsföring?

Varför ska man läsa Stockholm City? Därför att man kan vinna biobiljetter. Det kanske inte är tänkt så men det finns nog en risk att människor tar tidningen för att de har en chans att vinna saker. De läser den av fel anledning. Jag tycker att det är synd att inte sälja saker man verkligen tror på på egna meriter. På sikt borde det straffa sig.

Metro gör likadant. Jag såg att man kan vinna SL-kort där också.

den 14 oktober 2002

   I dagens nummer av Computer Sweden fick jag en påminnelse om en princip som det kan vara lönsamt att ha i bakhuvudet om man ska köpa eller sälja någonting.

Vid ett val mellan tre produkter i olika prisklasser väljer fler mellanalternativet än om det bara finns två alternativ, de två lägre prisklasserna. "Lyxalternativet" gör att fler väljer att inte vara "snåla" och ta det allra billigaste alternativet. Mellanalternativet uppfattas som "rätt" av fler.

Tänk alltså på vad du är ute efter innan du besöker en butik. Då minskar du risken att lockas att köpa någonting annat än du har tänkt.

Bland andra Itamar Simonson och Amos Tversky har studerat konsumenters beteende och kommit fram till detta.

den 1 oktober 2002

   Telefonförsäljare kan vara ett gissel. Mats Gustafsson delar i senaste numret (nummer 3 2002) av CIO med sig av sitt bästa tips för att stoppa telefonförsäljare som ringer mitt i middagen eller annan illa vald tidpunkt. Han säger att han är upptagen och ber att få den uppringandes hemtelefonnummer så att han kan ringa tillbaka när han har tid.

I stället för att ringa upp tänkbara kunder föreslår han att företag ska försöka få ut mer av kunder som ringer dem för att få hjälp med någonting. Dessa vet företaget i allmänhet någonting om. Som exempel på saker man kan göra nämner han: försök att sälja en annan vara eller tjänst, bjud in till ett seminarium eller gör en mindre kundundersökning.

den 27 september 2002

   Natt och dag.

Jag gick förbi en Vodafone-butik på lunchen och talade med en kille som heter Henrik. Mest av nyfikenhet. Han svarade på mina frågor om priser på deras olika abonnemang, vilka tjänster som finns och hur det fungerar om man vill flytta ett telefonnummer från exempelvis Comviq. Det går inte att flytta mitt reserverade nummer hos Comviq utan att först aktivera det genom att betala en startavgift. Det är jag inte intresserad av att göra.

Jag frågade vilka möjligheter det fanns att välja ett nummer själv om jag tecknar ett nytt abonnemang hos Vodafone. Han sa att det går i princip att välja vad man vill så länge som det är ledigt. Då frågade jag om han hade lust att ringa och fråga vilka nummer som fanns. Det gjorde han gärna. Han frågade vad det var för nummer jag hade reserverat hos Comviq och jag berättade det. Han tyckte att ett bättre nummer än det borde jag kunna få. Efter några inledande artighetsfraser bad han tjejen i andra änden om ett riktigt bra nummer. Efter en kort stund föreslog hon ett nummer som var väldigt bra men med ett riktnummer som jag tyckte var lite krångligt så jag frågade om det fanns något lika bra med 070 i början. Efter ytterligare några sekunder fick han ett nummer som direkt fastnade i huvudet på mig. Jag tecknade ett abonnemang.

Inte nog med att de var tillgänliga, hjälpsamma och trevliga, abonnemanget är dessutom billigare för mig att ha och använda än mitt gamla abonnemang och det är ingen anslutningsavgift eller bindningstid. Jag kände mig som en kung i Vodafones butik.

Livet är fullt av kontraster.

den 10 september 2002

   "The principle of scarcity", knapphetsprincipen (enligt Klipspringer), styr vår önskan att ha någonting. Ju mindre det finns av något, desto hellre vill vi ha det. Det gäller allt från kläder och bilar, till kakor, människor (!) och information. Allra tydligast är det när någonting vi har haft är på väg att försvinna. Procter & Gamble tog vid ett tillfälle bort alla sina rabattkuponger och ersatte dem med ständigt lägre priser. Det orsakade folkstorm trots att ungefär bara två procent av alla kuponger användes. Det spelar alltså ingen roll om vi använder det vi har, tas det bort vill vi ha tillbaka det.

Denna princip används på alla möjliga ställen. Auktioner är ett sådant exempel. De skapar ett habegär efter saker som många egentligen inte behöver eller vill ha och höjer därigenom priserna. Tänk på de aktuella exemplen med utakuktionerade licenser för tredje generationens mobilsystem. Det fanns "bara" fyra (tror jag) licenser till försäljning i Sverige. Efterfrågan blev enorm och priserna sköt i höjden. Efteråt har många frågat sig hur så dyra licenser ska kunna skapa ett motsvarande värde för de "lyckliga" ägarna.

Enligt knapphetsprincipen är barn som har alltför hårda restriktioner de som mest sannolikt gör revolt när de kommer upp i tonåren. (Här känner jag att regeln träffar mig. Jag är för noggrann med vad och hur barnen gör. Det är tur att det finns någon som håller efter mig också...)

Ett exempel som nämns i boken "Influence" av Robert B. Cialdini handlar om hur hans bror under studietiden försörjde sig som privat bilförsäljare några timmar varje helg. Han köpte bilar via privatannonser och valde bara dem som såldes till lägsta listpris. Han tvättade dem och gjorde dem fina. Sen satte han ut en annons i söndagens tidning, då de flesta läser annonser. Annonserna utformade han så att de lockade många att ringa (han utnyttjade the scarcity principle). När de ringde bokade han tid med flera tänkbara köpare vid samma klockslag. När de kom ställde han dem i kö så att den som kom först fick titta och prova bilen först. Det skapade naturligtvis ett stort begär hos de flesta spekulanter och ledde till att han fick ut högsta pris för bilarna.

Den som känner till principen kan undvika att falla för den. I boken står det förstås hur man kan göra.

den 5 september 2002

   "The principle of association" är ytterligare ett intressant fenomen som nämns i boken "Influence". Innebörden är att vi förknippar saker, människor och företeelser med bra eller dåliga egenskaper. Det har till exempel visat sig att amerikanska väderpresentatörer ofta förknippas med det väder de presenterar. I somliga fall har det gått så långt att de har blivit mordhotade när vädret inte är till belåtenhet.

Det är alltså viktigt att se till att man förknippas med bra saker. Leende och ett trevligt sätt är en bra början. Att umgås med "rätt" personer hjälper också. Att umgås med "fel" personer fungerar på motsvarande sätt fast tvärt om.

Något som ofta förknippas med bra saker är kreditkort. Detta är så tydligt att man har kunnat märka en ökad vilja att spendera när Mastercard-skyltar finns på samma plats som någonting ska betalas. I ett rum med Mastercardskyltar var 87 procent villiga att bidra till välgörenhet medan endast 33 procent var villiga att bidra i ett rum där skyltarna inte fanns. Även viljan att betala dricks ökar när betalning sker med kreditkort.

den 30 augusti 2002

   "The principle of social proof". Så kallas en viktig psykologisk företeelse. I korthet innebär den at vi använder information om hur andra har agerat för att bestämma vad som är lämpligt sätt att själva agera. Vi gör som alla andra med andra ord.

Den här principen har väldigt stor betydelse för de flesta människor, vare sig vi känner till det eller inte. Om vi går förbi någon som uppför sig annorlunda, kanske på grund av någon sorts anfall, tittar vi hur andra gör. Om ingen verkar bry sig antar vi omedvetet att det inte är någon fara utan går vidare.

Det finns exempel på mord som har skett med tiotals åskådare som bara har stått och tittat på utan att ingripa, eller ens ringa polisen. Efteråt visade det sig att det var "the principle of social proof" som gjorde alla handlingsförlamade. Vittnena berättade att eftersom ingen annan gjorde något antog de att det inte var så illa som det såg ut.

När det har skrivits om exempelvis ett spektakulärt självmord i tidningarna är det regel att självmordsfrekvensen tiden därefter stiger kraftigt, och särskilt då hos personer som liknar (ålder, kön, och så vidare) den som det uppmärksammade fallet gäller. Personer som kanske är deprimerade och missnöjda med livet drar paralleller mellan sin person och sitt liv och det uppmärksammade fallet och drar slutsatsen att om den person som har så stora likheter med honom eller henne kan ta livet av sig på det sättet, då kan det vara rätt för dem att göra det på det sättet också. Det är kusligt.

Samma sak gäller uppmärksammade olyckor, flygkrascher och liknande. Talesättet att en olycka sällan kommer ensam är i högsta grad sant.

"Influence" innehåller många fler exempel och mycket information om hur man har kunnat bevisa att det är på det här viset. Där står också hur man i viss mån kan värja sig mot att drabbas av "the principle of social proof".

Många företag använder sig av den här principen i sin marknadsföring: "Vi säljer bäst just nu!". Budskapet är att om så många andra väljer produkten borde det vara tryggt för dig också att göra det.

den 29 augusti 2002

   Nyligen läste jag om ett företag som skulle anordna en slogantävling. Då kom jag att tänka på att även det berörs i boken "Influence" av Robert B. Cialdini.

De som deltar i slogantävlingar för företag bygger, medvetet eller omedvetet, upp en bindning till varumärket. När de skriver positiva saker om företaget påverkar de samtidigt sin egen syn på det. Syftet med slogantävlingar är just detta. Åtminstone bland företag som känner till hur det fungerar. Undersökningar har visat att det är mycket effektivt. Ibland säger företagen att de ska använda det vinnande bidraget i sin marknadsföring. Det är naturligtvis en bonus om det kommer fram något användbart förslag.

den 26 augusti 2002

   Ett antal människor i Californien i USA blev tillfrågade om de kunde tänka sig att upplåta plats för en skylt med texten "kör försiktigt" på sin tomt. Skylten var stor och skulle komma att skymma deras hus om den sattes upp. Av de tillfrågade hade ett antal några veckor tidigare skrivit på en lista vars budskap var "behåll Californien vackert". Av dessa svarade hälften ja på frågan om de kunde tänka sig att upplåta plats åt en stor skylt. Bland de som inte hade skrivit på listan var det få som svarade ja.

Det faktum att de hade skrivit på den första listan gjorde dem alltså betydligt mer benägna att tillåta en skylt trots att de två sakerna inte direkt hade med varandra att göra.

Vad som hände var att påskriften av listan förändrade människors bild av sig själva och i den nya bilden var det inte otänkbart att tillåta något som både var stort, fult och sannolikt skulle minska värdet på deras hus.

Exemplet är taget från boken "Influence" av Robert B. Cialdini. I boken beskrivs många liknande exempel på hur små, och till synes obetydliga saker, kan påverka vårt sätt att agera i mycket större sammanhang. Även regelrätt hjärntvätt beskrivs. Det är kusligt hur enkelt det tycks vara att påverka människor och vi utsätts för det hela tiden utan att vi vet om det.

Varför står det aldrig vad konsertbiljetter kostar på nöjessidorna i tidningen? Därför att när vi har ringt, stått i telefonkö och väntat och väntat och väntat och till slut kommer fram för att få beställa biljetter, då har vi omedvetet programmerat oss själva att tro att vi måste ha biljetterna så mycket att vi inte bryr oss om vad de kostar. Vi "ska" ha dem efter allt jobb vi har utstått för att få tag på dem.

den 23 augusti 2002

   Jag har läst ytterligare några sidor i boken "Influence" av Robert B Cialdini.

Leksakshandlare har haft problem med att försäljningen efter jul sjunker mycket kraftigt och hur mycket de än annonserar lyckas de inte få föräldrar att spendera mer pengar på leksaker till sina barn. Det har de löst genom att marknadsföra vissa dyrare leksaker inför julhandeln och sedan köpa in för lite av dem till julhandeln. Eftersom de vet att föräldrar mer eller mindre lovar sina barn att de ska få den där länge efterlängtade saken blir det panik i hemmen när det visar sig att saken "oturligt" nog är slutsåld. I stället köper föräldrarna andra lika dyra saker. Nästa problem infinner sig när de utsålda varorna slutligen kommer in igen i januari. Då annonserar leksaksvaruhusen så att alla barn och föräldrar inte kan undgå att se det. Eftersom barnen i ett svagt ögonblick har blivit lovade att få sakerna blir föräldrarna tvungna att köpa dem trots att de har lovat sig själv att inte sätta sin fot i affären förrän nästa jul.

Organisationer som arbetar med välgörenhet har kommit på hur de ska öka utdelningen av sina telefonkampanjer. Det är så enkelt som att de inleder sina samtal med att höra efter hur den de ringer upp mår. De flesta svarar naturligtvis att de mår bra. Då är det inte så svårt att be dem om ett bidrag eller en insats för dem som inte har det lika bra. Den här tekniken, jämfört med att direkt be om hjälp, har i undersökningar ökat det positiva utfallet med omkring 50 procent.

Den här boken är det "lönsamt" att läsa.

den 20 augusti 2002

   Socialdemokraterna har också lagt ut sina affischer på nätet. De har ungefär samma budskap som Moderaterna. De uttrycker sig annorlunda:

"Barn på dagis behöver omtanke. Mer tid för varje barn kräver mer personal."

"Om vården ska bli bättre måste köerna bort. Då behövs mer personal."

"De äldre ska inte behöva känna oro. Alla ska få åldras i trygghet."

"Ingen ska bli sjuk av jobbet. Nya jobb och utvecklande arbetsplatser."

De pekar visserligen på tråkiga saker, men de avslutar varje budskap med en positiv tanke. Det är för all del inte några konkreta förslag de föreslår. Jag tror ändå att det lockar fler.

   Moderaterna har lagt ut sina valaffischer på nätet. Här är några av deras budskap:

"Din farmor är rädd för att gå ut - 3 av 4 brott klaras aldrig upp"

"Din granne kan inte bo kvar - Fastighetsskatten stiger för varje år"

"Din kompis kan inte räkna - Var fjärde elev går ut skolan med otillräckliga kunskaper"

"Din morfar får ingen tid - 60 000 köar för sjukvård"

"Din son får inget jobb - Varje dag förlorar Sverige 20 företag"

Är detta bra reklam för Moderaterna? Jag är inte säker på det. Jag tror att risken är att man, i stället för att komma ihåg budskapen, förknippar Moderaterna med en massa tråkiga saker och elände.

Jag har fått lära mig att man ska säga till barn vad de ska göra, inte vad de inte ska göra. "Gå försiktigt" i stället för "snubbla inte". I det första fallet kommer de ihåg ordet "försiktigt". I det andra ordet "snubbla".

En annan sak som jag har läst, är att man inte ska föra fram negativa saker i reklam därför att mottagaren omedvetet förknippar avsändaren med det negativa. Således skulle "var glad" vara ett bättre budskap än "vi är på väg mot undergång".

Nej, jag tror inte att Moderaterna vinner särskilt mycket på sina budskap. Fast deras reklammakare vet nog bättre än jag vad som verkligen fungerar.

den 6 augusti 2002

   En annan intressant företeelse som behandlas i boken Influence är något som kallas reciprocation (ungefär gentjänst). Det går ut på att om en person får något av en annan, kommer den mottagande parten att känna en skuld till den givande till dess att den har blivit återgäldad. Detta utnyttjas av alla möjliga i exempelvis försäljningssyfte eller för att få pengar. Som exempel nämns Hare Krishna-rörelsen. Det gick dåligt för dem under 1970-talet. Då kom de på att om de gav dem de ville ha "bidrag" av någonting litet, en blomma eller en kaka, skulle den här "kraften" få mottagaren att känna sig tvingad att ge någonting tillbaka, pengar (vilket var vad rörelsens medlemmar bad om). Rörelsen ökade sina tillgångar mycket kraftigt under den tiden. Denna gentjänstkraft är mycket stark. Inte ens om man tycker illa om givaren kan man förmå sig att avstå ifrån att göra sig kvitt för gåvan. I boken beläggs detta med diverse exempel. Bland annat en spännande berättelse om hur händelserna som ledde till Watergate-affären, som utifrån sett verkade så vansinnig, kunde komma till stånd.

Ytterligare ett psykologiskt trick som tas upp i boken handlar om "rejection-then-retreat" (ungefär avvisande och reträtt). Ett exempel på detta var när en pojk-scout kom fram till författaren och berättade vem han var och frågade om han ville köpa biljetter till en cirkusföreställning som scouterna hade satt upp. Biljetterna kostade 5 dollar. Eftersom författaren absolut inte vill gå på föreställningen tackade han nej. Då föreslog pojken att han åtminstone skulle köpa en chokladkaka för en dollar. Även de pengarna gick till scouterna. Författaren tyckte att det var rimligt att han gjorde det och betalade en dollar för en chokladkaka som han inte ens ville ha. Efteråt kom han på att det pojken förmodligen hela tiden var ute efter, var att sälja chokladkakan för en dollar. Hade han föreslagit det från början hade han sannolikt inte fått den såld. Den här tekniken används också i alla möjliga sammanhang. Det fanns exempel på fastighetsmäklare som visade sina kunder väldigt dyra hus för att sedan enklare kunna sälja ett i normalt prisläge. Samma sak med vitvaruförsäljare, biljardbordsförsäljare och diverse andra. Författaren hänvisade till exempel där försäljningen i genomsnitt var 40 procent högre om den här tekniken användes.

Boken kan varmt rekommenderas för den som är intresserad av hur människor fungerar och hur vi omedvetet påverkas av dem som vet hur det kan göras.

den 2 augusti 2002

   Sony Ericsson tar till ett annat knep för att sälja sin nya mobiltelefon med inbyggd kamera i USA. De kommer att låta 60 skådespelare spela turister och "demonstrera" telefonen i verkliga situationer.

Falska turister ska sälja Sony Ericssons nya i USA

   Jag läste i Svenskan att Nokias nya mobiltelefon (7650), med inbyggd kamera, ska säljas med kraftig subvention i en del länder. Operatörerna hoppas tjäna tillbaka de pengarna när användarna skickar MMS (Multimedia Messaging Service). Det skulle förvåna mig mycket om det inte blir succé att kunna ta och skicka bilder med telefonen. Det beror naturligtvis på kostnaden. Risken är att operatörerna tycker att de ska få tillbaka sina investerade pengar snabbt och att de därför sätter priserna "fel". På sikt tror jag ändå att vi kommer att kunna dela med oss av semesterupplevelser redan när semestern pågår. Kommer det att bli otillåtet att ta med mobiltelefon till konserter i framtiden? Det är sällan tillåtet att ta med kamera och om telefonen innehåller kamera kan man undra var gränsen ska dras. Jag skulle satsa på att tillåta fotografering eftersom jag tror att det gör mer nytta som reklam för evenemanget än skada att det kommer ut "icke auktoriserade" bilder. Tänk om det skickas ut 500 piratbilder från en konsert och dessa sedan sprids vidare. Vad är det värt i reklampengar? Jag gissar att det är mycket mer än vad de förlorar på osålda idolkort och liknande.

Subventioner ska sälja Nokiatelefon

Läsning
I läshögen
Lästa böcker 2002
Lästa böcker 2003
Lästa böcker 2004
Läsvärda böcker
Texter

Mer...
Böcker och läsning
Emmy
Familj
Handikapp
- ADHD/ADD
- Asperger
- Dyslexi
Idéer
Kreativitet
Kunskapshantering
Lärdomar