Niklas Johansson: Personlig utveckling

Nyare texter finns på http://enkelriktat.monkeytoys.com.

Jag skrev några råd om saker jag tycker är värda att tänka på när man skriver på diskussionsforum på nätet. De var avsedda för en särskild grupp, men jag tycker att de är användbara i andra situationer så jag lägger dem här också.

Utgå ifrån att allt som skrivs är skrivet med gott uppsåt

Få människor är avsiktligt elaka. Det kan verka så ibland, men det är oftast missförstånd som ligger bakom då. Alla har olika erfarenheter, kunskaper och bakgrundsinformation. Det är inte konstigt att vi missuppfattar varandra ibland.

Tala inte om för andra vad de menar/tycker/tänker/känner

Ingen tycker om att bli skriven på näsan vad de menar med något. Skriv i stället hur du uppfattar det de skriver. Exempelvis "jag uppfattar det du skriver som kränkande" i stället för "du är elak som skriver xxx". Det är stor skillnad på att berätta vad någon annan menar med det de skriver och att skriva hur du uppfattar det de skriver.

Fråga

Frågor är kraftfulla verktyg. Om det är något du inte förstår, eller något som verkar konstigt, fråga. Det är bättre att fråga "vad menar du när du skriver att jag är en idiot" än att skriva "idiot kan du vara själv". Framför någon en uppfattning du inte förstår är det lätt att fråga varför han eller hon har den uppfattningen.

Skilj på sak och person

Att någon skriver något du inte håller med om, betyder inte att de är dumma i huvudet. Alla har rätt till sin uppfattning. Acceptera det. Du är inte sämre än andra bara för att du inte tycker som de. De är inte sämre än du därför att de inte tycker som du.

Ge inte igen

Sjunk inte till samma nivå som någon du tycker beter sig illa. Lägg din energi på människor du gillar i stället.

Bli inte arg

Konstigt råd? Ja, det låter kanske så. Vem drabbas när du blir arg? I första hand du själv. Särskilt när du befinner dig på ett diskussionsforum där ingen hör dig skrika. Den ilskan är riktad mot drabbas sällan.

Är det roligt att bli arg? Nej, de flesta tycker säkert inte det, men det är inte så enkelt att bara sluta bli arg. Det kräver träning. Mycket träning. Ett första steg är att stanna till i tanken och inse att du håller på att bli arg. Öva på det. När du kommer så långt att du ser ilskan komma kan du börja bearbeta den. Inse att du själv är offret för din ilska (och alla andra obekväma känslor med för den delen). Låt ilskan rinna av dig. Är det verkligen värt besväret och olustkänslan att bli arg? Fokusera din energi på bättre saker.

Skriv inte när du är arg

Risken är stor att du kommer att ångra dig. Vänta gärna en natt. Om du måste skriva, gör det, men skicka det inte förrän du har lugnat ner dig och läst igenom texten noga.

Det finns ett ordspråk som lyder ungefär: "Håll tal när du är arg och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin har ångrat."

Inse att du kanske inte var så tydlig som du borde

Även om något du skriver är fullkomligt tydligt för dig, kan det vara otydligt eller ha en annan innebörd för andra. Förtydliga om du märker att någon inte uppfattar vad du menar.

Det är mänskligt att göra fel

Jag begår misstag, du begår misstag och alla andra gör det. De flesta misstag går att rätta till. Be om ursäkt och var beredd att acceptera andras ursäkter när det behövs.

Se inte de här tipsen som lagar

:-) Du bestämmer själv om du vill följa dem eller inte, men fråga dig om det kan ligga någon sanning bakom dem. Ifrågasätt dem gärna.

En läsare skrev så här apropå mina tankar kring att vänta med saker till sista sekunden:

Jag fick en riktig aha-upplevelse idag när jag läste "Den 9 november 2004, Varför göra idag det du kan göra imorgon". Jag brukar alltid skjuta upp saker och göra i sista sekund. Jag hinner oftast men alltid i sista sekund. Jag har frågat mig själv varför men inte haft något svar. Jag tror att jag undermedvetet tillämpar den strategi som du talar om för att få spänning i tråkiga moment. Problemet blir tråkiga moment som inte har en fix deadline. Dessa skjuter jag upp i all oändlighet.... och det blir bara fler i högen "skall göras vid ett tillfälle", eller "viktigt men tråkigt och ingen deadline".

Jag känner igen det han skriver om att skjuta upp saker som inte är brådskande. "Viktigt men tråkigt och ingen deadline." Min erfarenhet är att många av dessa till slut kan strykas från att-göra-listan, och alltså knappast kan ha varit så viktiga som någon från början fick det att verka. Hur kan något vara viktigt om det inte är viktigt när det görs?

Själv försöker jag se till att ha lite för mycket att göra, både på jobbet och privat. Inte för att det ska bli stressigt utan helt enkelt för att jag vill kunna välja vad jag ska göra. Tänk vad tråkigt det vore om jag tvingades göra allt som dök upp. Då tror jag att många oviktiga saker skulle bli gjorda. Jag vill ha åtminstone viss möjlighet att välja vad jag ska göra.

En stor del av de saker jag till slut inte gör, är sådana som jag har hittat på själv och tänkt: "Det där borde jag göra". Det borde jag uppenbarligen inte. Tre månader efter att jag skrev upp dem kan jag tycka att de är helt ointressanta. Det händer också att jag får frågor från andra. "Jag skulle verkligen behöva hjälp med det och det. Det är absolut ingen brådska, men vid tillfälle ..." Har jag lovat gör jag det. Ofta säger jag dock att "om jag får tid ska jag göra det, men jag vågar inte lova något."

Sagt av Phillip McGraw:

Skillnaden mellan ett mål och en dröm är en tidplan.

Varje gång Joey gör sin läsläxa brukar jag säga till honom att han ska föra ett finger eller en penna under raderna medan han läser. Jag har berättat att det är ett av de viktigaste hjälpmedlen om man ska lära sig snabbläsning.

Han är nyfiken på snabbläsning, men har varit ganska skeptisk till att det fungerar. Det var ett knappt år sedan jag först började prata om snabbläsning med honom. Då gjorde vi vid något tillfälle ett lästest. Han läste ungefär 79 ord per minut i sina läsböcker. Några månader senare mätte jag igen och då var hastigheten fortfarande 79 ord per minut så jag tror att det var ungefär där han startade.

I dag läste han högt för mig i läxboken. Han läser mycket bra. Det kunde lika gärna ha varit en vuxen som läste. Då hade han i och för sig läst texten tyst för sig själv en gång först så den var inte helt okänd.

Jag var nyfiken på läshastigheten så vi mätte igen. Han läste tre sidor medan jag tog tid. Han förde ett finger under raderna medan han läste. Det tog 2 minuter och 15 sekunder. Därefter räknade han hur många ord han hade läst. Det var 369 stycken. 369 ord dividerat med 2,25 minuter (15 sekunder är 0,25 minuter) blir 164 ord per minut. Det är bra för en 9-åring.

Vuxna som inte läser på högskola har en genomsnittshastighet på omkring 200 ord per minut enligt någon undersökning. Det dröjer nog inte länge innan Joey är där och sedan är det bara att fortsätta. Han har alla förutsättningar att bli en snabbläsare med kanske 400, 600 eller 800 ord per minut. Det krävs bara teknik och träning. Inget som inte de flesta barn kan klara av.

Jag läste en gammal Fast Company-artikel om FedEx definition av en bra ledare:

Karisma: Ingjuter förtroende, respekt och tillit. Har en speciell förmåga att se vilka överväganden andra bör göra. Ger en stark känsla av att ha en uppgift.

Individuell hänsyn: Stöttar, ger råd och undervisar dem som behöver det. Lyssnar aktivt och ger intryck av att lyssna. Ger nykomlingar mycket hjälp.

Intellektuell stimulans: Får andra att använda resonerande och bevis snarare än ogrundade åsikter. Gör det möjligt för andra att se gamla problem på nya sätt. Kommunicerar på sätt som tvingar andra att tänka över idéer de aldrig har ifrågasatt tidigare.

Mod: Beredda att stå upp för idéer även om de är impopulära. Ger inte efter för påtryckningar eller andras åsikter för att undvika konfrontation. Gör vad som är bäst för företaget och de anställda även om det orsakar personliga svårigheter.

Pålitlighet: Genomför och står fast vid överenskommelser. Tar ansvar för handlingar och misstag. Arbetar bra oberoende av chefen.

Flexibilitet: Fungerar effektivt i föränderliga omgivningar. Tar hand om flera problem samtidigt när många ärenden dyker upp på en gång. Byter kurs när situationen kräver det.

Integritet: Gör vad som är moraliskt och etiskt rätt. Missbrukar inte chefsförmåner. Är en ständig förebild.

Omdöme: Når sunda och objektiva utvärderingar av alternativa handlingar genom att använda logik, analys och jämförelser. Sätter samman fakta på rationella och realistiska sätt. Använder tidigare erfarenheter och tillgänglig information för att få perspektiv på aktuella beslut.

Respekt för andra: Hedrar och förringar inte andras åsikter eller arbete, oavsett deras status eller position.

Bra tankar tycker jag. En chef ska i första hand finnas till för sina medarbetare och underlätta deras arbete.

The 9 Faces of Leadership

It Couldn´t Be Done

If you think you are beaten, you are;
If you think you dare not, you don´t;
If you´d like to win, but think you can´t,
It´s almost a cinch you won´t;
If you think you´ll lose, you´ve lost,
For out in the world you´ll find
Success begins with a fellow´s will --
It´s all in the state of mind.

Full many a race is lost
Ere even a race is run,
And many a coward fails
Ere even his work´s begun.
Think big, and your deeds will grow,
Think small and you fall behind,
Think that you can, and you will;
It´s all in the state of mind

If you think you are outclassed, you are;
You´ve got to think high to rise;
You´ve got to be sure of yourself before
You can ever win a prize.
Life´s battle doesn´t always go
To the stronger or faster man;
But sooner or later, the man who wins
Is the fellow who thinks he can.

Den här fantastiska dikten hittade jag i The secret of the ages av Robert Collier. Du som förstår och tror på den kan klara vad som helst. Det är en stor portion av livets viktigaste lärdomar samlat i tre stycken. Vägen till lycka. Det är lite ironiskt att det antagligen är först när du har upplevt det som du förstår och tror på det, och det kan ske av en slump.

Ytan är viktig.

Människor är producenter och konsumenter. Vi producerar och kunsumerar varor, tjänster och mycket annat. Personligheter till exempel.

Alla människor är olika. Trots detta har vi många likheter. Vi kan delas in i grupper efter hur vi ser ut. Människor som ser glada ut uppfattar vi som glada. Det är en rationalisering. Att man ser glad ut behöver inte betyda att man är glad. Någon som ser arg ut behöver inte vara arg. Ofta stämmer det dock. Det utnyttjar vi när vi bedömer varandra.

Det är inte bara sinnesstämningar vi använder sådana generaliseringar för; det gäller allt. Frisyr, klädsel, kroppshållning, språk, gester, omgivning och allt annat omkring oss. Vi använder generaliseringar för att snabbt bilda oss en uppfattning om varandra när vi träffas. Generaliseringarna bygger på erfarenheter, både egna och andras. En person som ser ut och är på ett visst sätt förväntas vara på ett visst sätt. Det är ett trubbigt instrument, men det spar tid vid första kontakten med människor.

Möter jag någon med mörk kostym drar jag snabbt ett antal slutsatser. Personen jobbar förmodligen inte med något fysiskt arbete, möjligen på ett kontor, troligen på en plats där det är viktigt med ett visst utseende och framtoning, och så vidare. Sannolikt lägger jag in fler möjligheter än så: Personen kanske tjänar bra, bor i ett fint hus med hög standard i ett bra bostadsområde. Dessa antaganden har jag ingen direkt grund för, men vi gör ett antal allmänna antaganden baserade på relativt lite information. Allt därför att det är enklare så och för att det oftare stämmer än är fel. Det räcker med att det är rätt 51 gånger av 100.

Femtioen gånger av hundra. Det betyder i så fall att vi har fel nästan varannan gång. Det är priset för våra generaliseringar. Vi går omkring och tror saker om andra som kan vara helt fel.

Kan vi förbättra oddsen för våra dagliga generaliseringar och antaganden? Ja, absolut. Genom att lära oss mer om de signaler vi sänder ut, om människor i allmänhet och vilka fördomar vi brukar ha och som det inte finns fog för, till exempel. Klädsel, frisyr och till viss del språk är exempel på sådana saker som signalerar något och som vi medvetet styr. Kroppsspråket skickar ut massor av signaler som vi ofta låter komma i skymundan. Detta trots det är svårare att ljuga med kroppspråk än med kläder. Jag tycker att man kan se det som att kroppspråket speglar insidan, medan klädsel och sådant speglar ytan.

I grunden är vi nog rätt skickliga tolkare av kroppspråk. Genom påverkan av varandra, reklam och annat tillmäter vi de metvetna signalerna orättmätigt stor betydelse. Både som producenter och konsumenter av personligheter. Vi åsidosätter de säkrare signaler som kroppspråket sänder ut.

De som förstår det här kan dra nytta av det. De kan lära sig att medvetet tyda kroppspråk och skapa ett eget utseende som signalerar hur de vill uppfattas. De tolkar andra efter säkrare signaler och sänder själva ut signaler som drar nytta av svagheten i den stora massans sätt att tolka människor. De är intresserade av människor och hur de fungerar. De lär sig om olika kulturer. De lär sig att känna igen sina egna fördomar och försöker se förbi dem. De inser att inget är svart eller vitt, utom just svart och vitt.

Det finns alltid en anledning till att människor har olika uppfattningar och åsikter. De som inser det försöker att skaffa sig den information som saknas för att se världen ur andras perspektiv. Lyckas de har de också möjlighet att påverka dem. Det gör man lättare inifrån än utifrån. Jag har för mig att det var i Krigskonsten som det står ungefär: Håll dig nära dina vänner och ännu närmre dina fiender. Det gäller inte bara fiender, utan även människor vi inte riktigt förstår eller som har andra åsikter än vi. Om vi skaffar oss lite av deras erfarenheter och ser hur de lever kan vi lättare förstå dem.

Tid.

Att nå dit du vill kan kräva mycket och hårt arbete. Eller tid. Behöver du nå ditt mål snabbt är hårt och målmedvetet arbete ofta den enda vägen. Har du tid och håller fast vid dina mål kan belöningen bli minst lika stor, fast med mindre aktivt arbete.

Nästan oavsett vilket målet är, inträffar förr eller senare saker som leder till det. Genom att vara vaken för dem, och ta vara på dem, kan du komma mycket långt. Den som har mest tid, kan vinna vilket krig som helst.

Vill du veta något kan du fråga. Vanligtvis får du svar, ibland inte. Om du i stället väntar kommer svaren. När det gäller barn går det ofta fort. Frågar jag vad de har gjort under dagen svarar de kanske att de inte kommer ihåg. Väntar jag i stället börjar de ofta berätta själva. Tålamod vinner.

Du kan inte betämma hur mycket tid du ska få, men du kan ge mest tid till det som betyder mest för dig och du kan ta väl hand om dig så att du får så mycket tid som möjligt.

Ett bra sätt att inte få någonting gjort är att länka det till en annan aktivitet eller händelse som den egentligen inte har någon koppling till.

- Efter julhelgerna ska jag börja träna.

Julhelger och träning behöver inte ha något med varandra att göra. Har du inställningen att träning är något jobbigt och tråkigt som inte har med julmys och god mat att göra, kommer det antagligen att bli svårt att börja, och börjar du blir det lätt att hitta förevändningar att sluta.

- Om Lotta slutar röka ska jag också göra det.

Din hälsa har inte någon koppling till någon annans. Det är inte säkert att du klarar dig undan lungcancer även om Lotta gör det.

- När jag kommer ur den här jobbiga perioden ska jag börja tänka på vad jag äter.

En jobbig period blir inte nödvändigtvis lättare för att du slarvar med maten. Vet du att du äter dåligt kan det lika gärna göra livet ännu jobbigare.

- När min ekonomi blir lite bättre ska jag göra en ordentlig budget och hålla mig till den.

En bra budget är kanske vad din ekonomi behöver för att vända. Lita inte på att en vändning kommer utan din hjälp.

Det är lätt att hitta anledningar att inte göra saker, men det är inte särskilt konstruktivt. Försök hitta anledningar att göra saker i stället.

Konsten att inte säga något i fem lektioner.

Jag fick ett brev med erbjudade att läsa en gratis kurs. I beskrivningen av kursen utlovades ett recept för framgång i vilken skepnad den än önskas. Sådana saker tycker jag är intressanta. Det är sällan så bra som det låter, men emellanåt dyker det upp små guldkorn.

Efter att ha läst 5-lektionkursen kan jag inte tycka annat än att det var ett fult sätt att försöka sälja en annan kurs för 297 USD. Hela kursen är en uppladdning inför något man inte får veta om man inte betalar för den riktiga kursen. Jag upplevde inte att jag fick veta någonting om vad tekniken eller systemet egentligen går ut på.

Två milstolpar.

Häromdagen kom Nathalie hem och berättade att hon hade träffat en av sina kompisar och två killar. När kompisen hade sagt att Nathalie skulle komma med frågade den ena killen vem hon var. Efter ett tag hade killen frågat: "Är det Joeys storasyster?" Det tyckte Nathalie var roligt. Hon var plötsligt någons storasyster. Joey var någon som barn i hennes ålder (det är tre år mellan dem) kände till. Hon lät stolt när hon berättade det.

- o -

När man är liten tror man att man vet allt bäst. När man blir lite äldre kommer man underfund med att vissa vuxna ibland vet mer än man själv. När man blir ännu lite äldre märker man att flera jämnåriga vet mer än man själv om vissa saker. Ytterligare lite senare kommer man på att till och med en del yngre, småsyskon till exempel, kan saker som man inte kan själv. Har man tur märker man så småningom att det egentligen är rätt lite man vet när allt kommer omkring och att det finns mycket roligt och intressant kvar att lära sig.

Nyckeln till framgång.

Människor är ofta lätta att manipulera. Vi har många fördomar som den som känner till ganska lätt kan utnyttja.

Tommi berättade häromdagen om ett besök i en BMW-butik. Han beskrev hur personalen i vanliga fall brukar bemöta kunderna med nonchalans. Den här gången kom han in iklädd snickarkläder. Han frågade om det var de som ansvarade för servicen på Rolls Royce i Sverige nu när BMW äger dem.

Trots att det inte var de som hade hand om servicen tog de sig tid att ringa och höra efter vilken firma som kunde utföra den. De ringde upp firman och kontrollerade att det var rätt och frågade till och med hur han skulle göra om han ville serva bilen där.

Någon vecka senare skulle han ringa ett försäkringsbolag och höra hur han skulle bära sig åt för att försäkra en bil för hemtransport från England. Han blev hövligt och hjälpsamt bemött. Efter ett tag frågade killen på försäkringsbolaget vad det var för bil han skulle ta hem. När han fick höra att det var en Rolls Royce blev han flera nivåer mer serviceinriktad och lämnade sitt namn, samt kollade om han skulle vara tillbaka från sin semester när införseln skulle ske, ifall Tommi fick några problem och behövde hjälp.

Vissa attribut fungerar uppenbarligen som dörröppnare på många ställen. Vem vill inte hålla sig väl med en Rolls Royceägare? Vilken typ av personer gör du gärna lite extra för? Vilka gör du nästan vad som helst för?

Hur vi talar, klär oss, rör oss, var vi arbetar, vilka vi umgås med, och mycket annat, sänder signaler till omgivningen om vilka vi är. Känner man till detta kan man "programmera" fram ett första intryck, det vill säga se till att uppfattas så som man vill bli bemött. Det är det bedragare ofta är duktiga på. Det skadar inte att känna till lite om hur vi fungerar. Inte för att lura andra, men väl för att inte låta andra lura oss.

Stenålderkosten är en livsstil som gradvis återställer din normala kroppsvikt, din hälsa och ditt välbefinnande. Om du följer riktlinjerna för kost och principer som jag har redogjort för i den här boken kan du njuta av alla de fördelar som människans originaldiet har att erbjuda. Din hälsa förbättras och du kommer definitivt att gå ner i vikt.

Detta lovar Loren Cordain i boken Stenålderskost. Om jag minskade i vikt vore det snarare något dåligt än något bra. Däremot skulle jag säkert ha nytta av att fördela om lite mellan fett och muskler.

Stenålderskost är den kost våra stenåldersförfäder levde på under lång tid, för ungefär 500 generationer sedan. Innan jag läste boken trodde jag att stenåldermänniskan led av sjukdomar, hål i tänderna och hade kort medellivslängd. Enligt författaren var det tvärt om. De var starka, friska och levde länge. Det var först när människan började bruka jorden och använda spannmål och mejeriprodukter i matlagningen som de började dra på sig sjukdomar. Då minskade de också i längd.

Stenåldersmänniskan åt magert kött, fisk, frukt och grönsaker. Inga mejeri- eller spannmålsprodukter, inget tillsatt raffinerat socker. Det de åt fick de äta så mycket de ville av. Människokroppen kan inte äta så mycket magert kött, fisk, frukt och grönsaker att det blir skadligt. Den som äter som en stenåldersmänniska behöver aldrig gå hungrig.

En av de riktiga bovarna i vår moderna kost är färdiglagade måltider. Där kan vi inte kontrollera vad som tillsätts. När vi lagar mat själva går det att låta bli exempelvis smör, socker, grädde och mjöl. I stället för socker går det bra att använda lite honung eller frukt. I stället för margarin kan du steka maten i linfröolja eller rapsolja. I stället för en tallrik glass efter maten kan du äta en skål frusna bär. Som mellanmål kan du äta en avocado med räkor eller en näve nötter. Måttliga mängder alkohol är tillåtet.

Emellanåt går det bra att synda under en hel måltid utan att det påverkar hälsan märkbart.

Fullkorn sägs ofta vara nyttigt och innehålla mycket fibrer. Frukt innehåller i genomsnitt dubbelt så mycket fibrer som fullkorn. Grönsaker som är fattiga på stärkelse innehåller omkring åtta gånger mer fibrer.

När kroppen smälter protein går det åt mycket mer energi än när den smälter fett. Protein ger dessutom en mättnadskänsla, så att du slipper småäta mellan måltider, och det bygger muskler. Proteinrik mat tillsammans med frukt och grönsaker kan man inte äta för mycket av. Kalkonbröst utan skinn innehåller 94 procent protein och bara 5 procent fett. Lammkotletter däremot innehåller 49 procent protein och 51 procent fett. Det är med andra ord lika onyttigt som feta fläskkotletter.

Fett ensamt är det svårt att äta mycket av. Kroppen säger stopp. När vi blandar det med kolhydrater, salt eller socker, smakar det godare, vilket gör att vi kan äta för mycket av det. Det kan även lura kroppen att den fortfarande är hungrig.

Trots att du utesluter spannmål, mejerivaror, raffinerat socker och behandlad mat kommer du snart att upptäcka att du både kan njuta av god mat och samtidigt må bra. Eller vad sägs om en krabbomelett gjord på omega 3-berikade ägg, serverat med avocado och persika? Eller sjötunga brässerad i vinsås med spenatsallad och gazpacho till lunch? Och får jag fresta med helstekt fläskfilé, blandad grönsallad med linfröolja, ångkokt broccoli, ett glas Merlot-vin och en skål med björnbär med mandelspån till middag?

Det finns många recept i boken som låter goda. Lax, skaldjur, vilt, kalkon och mycket annat. Även våra vanliga köttsorter, nöt och fläsk, är tillåtna om allt synligt fett är bortskuret före tillagningen.

Det jag har allra svårast att tänka mig att vara utan, är bröd av alla sorter, mjölk och potatis. Resten kan jag ha eller mista. Däremot tänker jag försöka att åtminstone minska både bröd- och mjölkkonsumtionen. Ett äpple i stället för en av frukostmackorna. Loka i stället för mjölk till så många måltider som möjligt. Potatisen är svår. Det går att göra så väldigt mycket gott av potatis. Att byta ut övriga mindre nyttiga måltidsingrdienser verkar inte svårt. Över huvud taget får jag intrycket att stenålderskosten är ganska enkel att följa. Så mycket magert kött, fisk, skaldjur, frukt och stärkelsefattiga grönsaker jag orkar äta. Hur svårt kan det vara?

Boken är full av exempel på sjukdomar och andra åkommor som man kan undkomma eller minska risken för genom att äta stenåldersmat. Vad som är riktigt bra med den (boken), är att den får det att verka så enkelt att börja och att man blir motiverad att sätta igång direkt.

Jag ska avsluta med ett till citat från boken:

Om du äter magert kött, eller fisk vid varje måltid, precis som stenåldersmänniskorna, så blir det troligen det mest hälsosamma beslut du någonsin fattat.

Vinnarna här i livet kan spelets regler och har en plan; det gör dem oerhört mycket effektivare än de människor som inte har samma beredskap. Det är inget mystiskt med det, det är enkla fakta.

Så lyder ett avsnitt i det inledande kapitlet av Livsstrategier av Phillip C. McGraw, "Dr Phil". Det är också en bra sammanfattning av boken.

Livsstrategier beskriver en samling (tio) "livslagar" som styr våra liv oavsett om vi tycker att det är bra eller inte. McGraw jämför det med tyngdlagen. Du kan välja att anpassa ditt liv till den och lyckas eller ignorera den och misslyckas.

1. Antingen fattar du, eller också inte

Det finns inget mellanting. Du kan tillhöra dem som har förstått vad som får människor att fungera. Då har du fattat. Annars har du inte det.

Det finns ingen jultomte, du får ingen ponny och Elvis är död för länge sedan. Om du ska få det bättre här så får du själv göra det bättre. Be till Gud men ro mot stranden.

2. Du skapar dina egna upplevelser

Allt du är med om är upplevelser du har skapat. Både bra och dåliga. Du och ingen annan är ansvarig för ditt liv. Det gäller alla friska vuxna människor. Är det något du inte är nöjd med är det du som måste ändra på det. Det är ju dina upplevelser.

3. Folk gör det som fungerar

Beteende som belönas fortsätter. Om någon plågar dig är det för att de får ut det de vill av det. När de inte får det längre slutar de. Belöna inte andras dåliga beteende mot dig. Belöna däremot dem som behandlar dig på ett sätt du gillar.

Du formar ditt eget beteende efter de belöningar du får i livet. Upptäck och ta kontrollen över belöningarna så kan du ta kontrollen också över beteendet, det må vara ditt eget eller någon annans.

4. Du kan inte förändra det du inte erkänner

Hittar du inte felen på bilen kan du inte laga den. Det samma gäller dig och ditt liv.

5. Livet belönar handling

Den här lagen hänger ihop med den andra. De som tar ansvar för och kommandot över sitt liv belönas. Platon citeras:

Man kan lära sig mer om en man under en timmes aktivitet än under ett års samtal.

Phillip McGraw sammanfattar det med: "Snacka kostar inget."

6. Det finns ingen verklighet, bara perceptioner

Det är du som bestämmer hur du ska tolka det som händer. Det är det som styr om du är lycklig eller inte. Är du inte lycklig har du tolkat din omgivning och det som sker så att det gör dig olycklig. I boken finns ett citat av William Shakespeare:

Inget är gott eller ont i sig självt - det kommer an på hur man uppfattar det.

7. Livet förvaltas, det botas inte

Den här livslagen backas upp med bland annat följande:

Om du fortsätter att göra som du alltid har gjort kommer du att ha det som du alltid har haft det.
Om du gör något annorlunda får du något annorlunda.

Styr ditt liv, låt det inte hända.

8. Vi lär människor hur de ska behandla oss

Eftersom folk enligt den tredje livslagen gör det som fungerar, måste vi lära andra hur de ska behandla oss.

9. Det finns kraft i förlåtelse

Benjamin Franklin har sagt att:

Vad som än börjar i vrede slutar i skam.

Phillip McGraw skriver:

Öppna ögonen för vad vrede och bitterhet gör med dig. Återta din makt från dem som har sårat dig.

10. Du måste sätta namn på det du vill ha för att kunna kräva det

"Lycka" är inte något bra att kräva av livet. Var specifik, kräv det som gör dig lycklig i stället.

Detta är de tio livslagarna. Till varje lag finns det strategier för att hantera dem på bästa sätt. Boken innehåller också praktiska övningar med syfte att förändra livet till det bättre, om det inte redan är bra.

"The Master Formula of Attainment", huvudformeln för att uppnå något:

Tydliga mål, enträgen längtan, tillitsfull förväntan, orubblig beslutsamhet och balanserad ersättning.

Det är, enligt Personal Power, vad som krävs om man vill uppnå något. De engelska beskrivningarna av de fem stegen lyder:

The first step on the Ladder of Attainment is that of Definite Purpose - the stage of "knowing exactly what you want".

Utan mål kan du inte vänta dig att uppnå något särskilt lika lite som du kan vänta dig att träffa en tavla om du skjuter utan att sikta.

The second step on the Ladder of Attainment is that of Insistent Desire - the stage of "wanting the thing hard enough".

Ska du uppnå något måste du vilja det tillräckligt mycket.

The third step on the Ladder of Attainment is that of Confident Expectation - the stage of confidently expecting to obtain the thing.

Vänta dig att det du vill uppnå ska inträffa.

The fourth step on the Ladder of Attainment is that of Persistent Determination - the stage of "persistently determining to obtain the thing".

Var beslutsam i ditt arbete med att uppnå målet.

The fifth and final step on the Ladder of Attainment is that of Balanced Compensation - the stage of "paying the price of attainment".

Allting har ett pris. Var beredd att betala priset för det du vill uppnå. Vill du leva ett liv utan att följa lagar måste du vara beredd att betala priset för det. Vill du bli rik måste du vara beredd att betala priset för det. Det kan vara att försumma din familj, att avsäga dig fritid, eller någonting annat:

The Law of Compensation and Balance runs through all Nature and all Life. One must always Pay the Price. Two ancient aphorisms illustrate this, viz.: "Said the gods to man: 'What you want? Take it - but pay the price'," and "Do as thou wilt - but pay the price!"

När vi avundas dem som har något vi vill ha, tänker vi sällan på att de har betalat ett pris för det. Ofta är det högt och de har varit beredda att betala det.

Här är ett längre citat om "balanserad kompensation":

Balanced Compensation is a great law of Nature; none escape it, nothing is free from its laws. Everything is balanced by something else. Everything must "give" something in order to "get" something. Everything must "give up" something in order to "get more" or something else. Emerson has brought out this universal principle in his great essay entitled "Compensation"; and the experience of every individual serves to illustrate the operation of this law. Everything must be "paid for" in the price of something else; everything maintains its position by reason of Balance. The wise men of the race recognize this great principle, and proceed in accordance with it; the fools seek to overcome it, and fail by reason of their folly.

Du måste ge för att få. Är priset rimligt?

Kan du sätta upp ett tydligt mål? Vill du uppnå det tillräckligt mycket? Väntar du dig uppriktigt att du ska uppfylla det? Kan du arbeta oförtrutet tills målet är uppnått? Är du beredd att betala priset? Kan du svara jag på alla frågorna kan du uppnå dina drömmar!

Få böcker har fått mig att tänka så mycket som Personal Power. Nästan varenda mening krävde eftertanke. Jag ska läsa om den minst en gång.

Jag fick ett brev från Learning Strategies häromdagen. Det börjar så här:

He swore not to tell anyone about the 12 books he purchased for $1,000. In fact, he had to have his handwriting analyzed before the private publisher would sell them to him in the first place. The publisher, a little paranoid, was concerned, because the contents of the book could be used to destroy as well as create.

In confidence our client, John, told Paul and me about the books almost 20 years ago. It seemed directly out of "Raiders of the Lost Ark." But when he reluctantly allowed us to read the first book, it became a reality, not a dream.

Our thinking thoroughly and completely transformed. The book opened our eyes to the REAL workings of the world. And, it became the foundation for our way of operating at Learning Strategies.

Back in the 1920s, the original publisher wrote:

"You are taught how to apply Power toward the achievement of your ideals, the satisfaction of your longings, the accomplishment of your definite purposes.

"You are taught how to become a Master of conditions and circumstances, instead of being their slave.

"This book is different in many respects from anything you ever have read. Its teachings, it is true, are not for the spineless or fear-cursed; rather they are for the full-grown, strong, courageous, daring men and women who are the true individuals among the mass of counterfeit personalities. Its words are charged strongly with the vibrations of Mastery and Power."

A very limited number of these books were printed in 1922. I have been told that they weren't ever made available to the mass public, but only on an invitation basis to a select few people of influence and power. The who's who of names include the Rockefellers and Charles Schwab. Based on a passage in the Inaugural Address, I was told that a set of the books had been passed on to the first President Bush.

Det är rena rama romaninledningen. Vem vill inte komma över böcker som är så svåra att få tag på? Det är ett smart försäljningstrick. Knapphetsprincipen.

Berättelsen slutar med att de efter många år har kommit över originalböckerna. Dessa har de låtit skriva av och göra en e-bok (pdf) av. Så mycket för knapphetsprincipen alltså. Nu finns den till försäljning hos Learning Strategies för 17 US-dollar. E-boken heter Personal Power - Your Master Self. Exakt vad den handlar om skriver de inte. Inom några dagar lär jag veta. Helt nöjd eller pengarna tillbaka.

Personal Power eBook

På ledarskaps- och gruppträningsutbildningar brukar man förr eller senare stöta på FIRO-teorin. FIRO står för "fundamental interpersonal relations orientation" och teorin beskrevs först av William Schutz.

Enligt FIRO går alla grupper igenom upp till tre olika stadier under sin livstid. I det första stadiet formas gruppen, det vill säga det avgörs vilka som ska vara med respektive inte med i den. I det andra stadiet avgörs vilka roller var och en av medlemmarna ska ha och vilken hierarki som ska råda. I det tredje stadiet fungerar gruppen effektivt och medlemmarna vet var de har varandra.

När en grupp bildas sker det vanligtvis genom att en mindre grupp bildas av en del av en större grupp. Några utgör ofta kärnan i gruppen. Andra vill vara med och så finns det de som inte vill vara med. Det kan bli en vis kamp mellan kärnan och de som vill vara med men som kärnan inte vill ha med. Det kan också uppstå en kamp mellan dem som kärnan vill ha med men som inte vill tillhöra gruppen. Allt detta löses i det första stadiet.

När gruppen har bildats går den in i ett stadium där rangordning och roller ska klaras ut. Ofta är det mer än en som vill vara ledare, men ibland vill ingen det. Det kan också hända att gruppen har en utpekad ledare och en annan faktisk ledare, en person som gruppen inofficiellt följer. Alla medlemmar ska ha funktioner och det kan bli kamp om vem som ska ha vilken roll. Hur det slutar beror både på viljor och kompetens. Även om jag är mest kompetent att inneha en viss roll, kan någon annan vara starkare när det gäller att hävda en plats i den rollen. Det andra stadiet kan pågå länge. Vissa grupper kommer aldrig förbi det.

Om gruppen kommer förbi det andra stadiet följer ett stadium där gruppen kan arbeta effektivt och där alla är mer eller mindre komfortabla i sina roller och med den rådande hierarkin. Hit är det dock inte alla grupper som når.

Extra intressant är det att notera vad som händer med gruppen om någon medlem försvinner eller tillkommer. Då faller den tillbaka till första stadiet igen och får arbeta sig upp till andra stadiet. Alla måste "slåss" för sina roller igen. Försvinner den tidigare ledaren kan någon annan kämpa för den platsen. Kommer det in en starkare person kan han eller hon peta undan den tidigare ledaren som i sin tur petar undan någon, och så vidare. Detta gäller alla roller i gruppen. Varje förändring nollställer gruppen. Det kan dock gå fortare att ta sig förbi ett stadium andra, tredje, fjärde gången.

FIRO-teorin gäller alla grupper: På arbetsplatser, i familjer, i kamratgäng och så vidare. Inte ens i familjer är det säkert att gruppen når det tredje stadiet. Många familjer bryts upp innan de når dit.

Det är bra att känna till och förstå FIRO-teorin eftersom den "drabbar" oss ett stort antal gånger i livet. Det kan vara intressant att fundera över i vilket stadium arbetsgruppen befinner sig, eller familjen. Vilka ingår? Vem bestämmer? Vad har var och en för roller? Fungerar gruppen bra? Ibland kan barn kämpa om platsen som ledare för gruppen "familjen". Då är det viktigt att någon av de riktiga ledarna, föräldrarna, visar att det inte går för sig. I sinom tid kan barnen kämpa för en plats som ledare för familjen, men då oftast som ledare för en egen familj.

Det fungerar likadant i djurriket. Bland annat har jag hört talas om hundfamiljer där hunden har lämnats bort medan en nyfödd "medlem" kommer hem. Detta för att hunden ska finna den nya medlemmen hemma och inte uppfatta den som en inkräktare i gruppen. Det är också viktigt att hunden förstår att den ligger lägst på rangskalan, efter det nyfödda barnet. Annars kan den få för sig att hävda sig mot barnet som ju både mentalt och fysiskt är svagare.

Breakthrough Rapid Reading.

Detta är en mycket bra snabbläsningsbok. I klass med Tony Buzans böcker tycker jag. Boken innehåller många övningar och en hel del kloka råd om läsning i allmänhet och snabbläsning i synnerhet.

Målet med boken, är att du ska kunna läsa med hastigheter på flera tusen ord per minut. För att kunna läsa så snabbt räcker det inte med vanliga lästekniker, det vill säga att läsa rad för rad. Det krävs höghastighetstekniker. Med höghastighetstekniker läser man delar av flera rader samtidigt och låter hjärnan sammanfoga dem till begriplig text. I början kan det kännas ovant, men det handlar om övning.

Peter Kump, som är författare till Breakthrough Rapid Reading, lägger stor vikt vid läsförståelse och repetition, så att du ska komma ihåg det du läser.

Apropå bruksanvisning för defibrillatorer skrev Bengt O. Karlsson så här i ett brev:

Ang ditt resonemang om den allestädes närvarande operatören kan jag berätta att man här i Wien under fjolåret hade en stor drive där folk kunde få låna hem apparater till en nominell kostnad med åtföljande bruksanvisning. Det var meningen att andra närvarande omedelbart skulle använda den om någon fick en infarkt. Enligt uppgift skulle det kunna rädda många liv. Apparaten var tydligen dessutom konstruerad så att den chocken inte utlöstes i fall det inte var nödvändigt.

Så möjligen är det en bra sak att ha och kunna använda.

Här följer därför bruksanvisningen:

1. Sätt på defibrillatorn genom att trycka på den gröna knappen.

2. Avlägsna patientens skjorta och smycken, placera sedan dynorna mot bröstet enligt anvisningarna i diagrammet på maskinens lysdiodpanel.

3. Anslut dynorna till maskinen.

4. Om maskinen avgör att maskinen behöver en elstöt, uppmanar den dig - såväl hörbart som visuellt - att trycka på den orangefärgade knappen för att ge en stöt.

5. Kontrollera patientens luftvägar, andning och puls.

I boken, I värsta fall, finns ytterligare några hjälptexter, men då det förmodligen är bråttom vid dylika tillfällen, har jag utelämnat dem.

För säkerhets skull följer här också beskrivningen för "så här tar du dig fram längs taket på ett framrusande tåg för att sedan klättra in i det" (förkortat):

1. Försök inte att stå rak (du kommer antagligen inte att lyckas med det i vilket fall som helst).

2. Om tåget närmar sig en krök, lägg dig då platt på mage; försök inte hålla dig kvar på fötterna.

3. Om tåget närmar sig en tunnel, lägg dig då platt på mage - och gör det snabbt.

4. Förflytta dig i tågets rytm - från sida till sida och framåt.

5. Ta dig fram till stegen som finns mellan vagnarna och klättra nerför den.

I slutet finns ett observandum i vilket det står:

Storleken och utseendet på järnvägsvagnar kan variera stort. Det kan vara oerhört enkelt att ta sig över från en vagn till en annan, men det kan också vara mycket svårt. En tre och en halv meter hög godsvagn kan vara placerad framför en öppen vagn eller en rundad tankvagn. Om du befinner dig på ett tåg av detta slag kanske din bästa chans är att ta dig ner från det så snabbt som möjligt i stället för att utsätta dig för de risker det innebär att hoppa från vagn till vagn.

I dag levererades min senaste bokbeställning. Bland tipsen i boken I värsta fall läser jag "Så här använder du en defibrillator". En defibrillator använder "man" för att få igång ett hjärta som har råkat ut för stillestånd. Jag undrar när man råkar ha en defibrillator utan åtföljande operatör.

Ett annat avsnitt har rubriken "Så här hoppar du från en motorcykel till en bil". Det är illustrerat så det borde inte vara så svårt. "Så här tar du dig fram längs taket på ett framrusande tåg för att sedan ta dig in i det", är rubriken på ytterligare ett avsnitt.

Jag ser redan nu att det här är en bok jag kommer att ha mycket glädje av.

En annan bok som också borde finnas i var mans attachéväska, är Don't try this at home. Titeln syftar nog på att det inte brukar hända någonting spännande hemma.

"Shut down an out-of-control nuclear reactor", "Sink a submarine", "Break into Fort Knox" och "Conduct a SWAT-team hostage rescue" är några kapitel som borde höra till allmänbildning.

Den tredje boken är Actionhjältens handbok.

"Hur man stoppar en kula med sin egen kropp." I lumpen fick vi lära oss "hur man undviker att stoppa en kula med sin egen kropp". (Man ska ligga platt på marken och se till att hålla ner hälarna.)

"Hur man fångar någon i luften när man själv saknar fallskärm." När man hamnar i den situationen är det guld värt att veta.

"Hur man framställer och använder kärleksdrycker" och "Hur man förvandlar sexuell attraktion till hysteriskt, passionerat sex". Det här är tydligen en bok som borde ha delats ut i gymnasiet.

"Hur man är beredd på vad som helst". Författarna har uppenbarligen inte träffat Emmy.

"Hur man stoppar ett bröllop."

Med de här böckerna kommer jag att kunna sysselsätta mig hela våren. Det kanske är dags att låta sy benfickor på kostymerna.

Eva P skrev för ett tag sedan om hur hon såg sin framtid.

Det finns undersökningar gjorda bland studenter, bland annat i USA, som visar att de få (2 procent har jag för mig) som satte upp mål i livet anser sig vara mer nöjda med sina liv än dem som inte gjorde det. Uppföljningen gjordes 10 eller kanske 20 år efter examen. De hade skrivit ner sina mål och uppdaterade dem när de förändrades. Det är ju inte säkert att målen ser likadana ut när man studerar som tio år senare, till exempel.

De som hade skrivit ner sina mål hade dessutom i högre grad uppnått ekonomiskt välstånd och personlig framgång.

För inte så länge sedan skrev jag också ner hur jag ser mitt liv om tio år. Jag har alltid haft ganska tydliga mål, men tidigare har jag bara haft dem i huvudet. Genom att skriva ner dem hoppas jag kunna konstatera att jag faktiskt uppnår dem och att det inte bara är något jag inbillar mig att jag gör.

"Listor" är bra sätt att få saker gjorda. De tillfällen då jag gör en lista, får jag betydligt mer gjort än de gånger då jag bara "hoppas" få någonting gjort. Även om listan är lång brukar jag förvånas över hur fort det går att utföra det jag har föresatt mig. När listan är avklarad är jag ledig. Det är upp till mig om det ska bli tidigt eller sent på dagen.

Det är inte konstigt att listor är en väg till framgång. En lista innehåller tydliga mål. En vag förhoppning om att få något gjort är inte lika tydlig. Listor blir gärna självuppfyllande profetior.

Listor är också bra sätt att organisera arbetet. Det är lättare att se vilka beroenden som finns mellan de olika sakerna. En lista behöver inte vara en lista. Det går lika bra, eller bättre, att göra den som en mind map. Veckodag, datum eller liknande i mitten, numrerade aktiviteter på grenar ut från mitten och detaljer ut från grenarna. Numreringen är till för att det viktigaste ska bli gjort först och för att hålla reda på beroenden mellan aktiviteter.

Vi hade affärsplanering på jobbet den här veckan. Affärsplanering går ut på att göra en plan för det kommande året eller åren.

På grund av omorganisationer ser vi annorlunda ut i år jämfört med de senaste åren. Det fick till följd att vårt syfte, vad vi ska göra för vilka och varför, behövde definieras om. Av gammal vana försökte vi beskriva syftet verbalt i några meningar. Det blev inte så lyckat. Det var svårt att se några tydliga avgränsningar. Det var lätt att uppfatta det som att vi skulle göra nästan allt.

Under en paus började jag och en kollega spåna fritt med hjälp av en mind map. Det centrala ska placeras i mitten av mindmappen. Ganska snabbt hittade vi ett ord som kan ses som ett fundament för vår verksamhet. Kring det blev det fyra grenar som i sin tur förgrenade sig ytterligare. På det här sättet åstadkom vi tydliga avgränsningar. Det som inte ryms inom ramen för vårt centrala begrepp, ingår inte.

När de andra kom tillbaka från kaffepausen beskrev vi tankarna bakom mindmappen och bad om synpunkter. Några ytterligare detaljer lades till. Sedan var vi klara med beskrivningen av vår verksamhet. Det hade tagit drygt tio minuter och vi var ganska nöjda allihop.

Bilden här bredvid är en beskrivning av hela affärsplaneringsdagen. Åtta timmars arbete sammanfattat på ett A3-papper. Originalet var lite kladdigare och innehöll dubbleringar som jag upptäckte och tog bort när jag skrev rent den. Med hjälp av mindmappen skulle jag lätt kunna beskriva vår affärsplanering detaljerat under flera timmar för någon som inte var med.

Vid ett besök i Akademibokhandeln föll min blick på två böcker: Don't Try This at Home, av Hunter S. Fulghum, och Actionhjältens handbok, av David Borgenicht.

Om Actionhjältens handbok står det:

Ingen föds som actionhjälte utan man måste jobba på det. Det gällde en gång i tiden James Bond och det gäller även dig. Vi har pratat med FBI-agenter, stuntmän, sexologer, kriminologer, hypnotisörer, karatemästare, detektiver och många andra och med hjälp av proffsens bästa tips är du snart redo för vad som helst. Du kan fånga en vithaj, spionsäkra ditt hem, rädda någon som hänger från en klippkant, vinna en revolverduell och blanda en kärleksdryck. Du behärskar de flesta strids- och flyktmetoder och kniper det kan du också kommunicera med en utomjording eller dansa dirty dancing. Lycka till - vi räknar med dig!

Bröderna David Borgenicht och Joe Borgenicht är författare. David har tidigare bland annat givit ut I värsta fall: en överlevnadshandbok för extrema situationer. Joe har en gång vunnit en biljakt och David är fena på småreparationer i hemmet. Båda är riktiga actionhjältar.

Jag förstod direkt att det var en bok jag absolut måste ha. Jag beställde den, Don't Try This at Home, som bland annat innehåller kapitlen "Form an Independent Nation" och "Go Over Niagra Falls in a Barrel", samt I värsta fall - En överlevnadshandbok för extrema situationer", av Joshua Piven och David Borgenicht. Så här står det om den:

Principen för denna bok är enkel: Man vet aldrig.

Man vet aldrig vad livet har i beredskap åt en, vad som väntar runt hörnet, vad som kretsar i det blå, vad som simmar under ytan ... Man vet aldrig när man kan ställas inför en situation då man måste utföra en extremt modig handling och välja mellan liv och död med sina egna gärningar.

Vad gör man t.ex. om man blir överfallen av en alligator? Hur avleder man en haj som gör sig redo att attackera? Hur landar man ett jetplan? Hur tar man sig upp ur kvicksand eller ut ur en bil som har hamnat under vattnet?

När du har läst denna bästsäljande kultbok, så vet du. Amerikanerna Joshua Piven och David Borgenicht har samlat enkla steg-för-steg-instruktioner för hur man tar sig ur 40 livshotande situationer - tillsammans med råd om hur man undviker att hamna i dem. Alla råd är autentiska, beprövade och vetenskapligt underbyggda. Boken är rikligt och informativt illustrerad.

I värsta fall är en instruktiv, användbar och mycket underhållande överlevnadshandbok. En bok att ha i handskfacket och ta med sig på resan. En bok att ge bort till alla nära och kära. En bok att alltid ha till hands. För man vet ju aldrig ...

Jag åt lunch med en före detta kollega i dag. Vi brukar träffas några gånger i månaden över en lunch.

Hon har lärt sig att bygga databaser med Microsoft Access och tycker att det är fantastiskt roligt. Det berättar hon varje gång vi ses. I grunden är hon ekonom och hon älskar bokföring. Hon är mycket duktig på allt hon gör. Noggrann och oerhört lojal. För ett antal år sedan började hon lära sig Access för att hänga med och bredda sig. Först var hon tveksam till att hon skulle kunna lära sig. Datorer, programmering och sådant trodde hon sig vara för gammal för att lära sig. Nu är hon fast och lär sig på egen hand.

Vid dagens lunch tackade hon mig för att jag trodde på henne när hon började med Access. Hon tycker att jag har en del i framgången. Jag är inte säker på vad jag har sagt, men förmodligen har jag tonat ner svårigheten med Access och sagt att om jag kan lära mig det, kan hon också göra det.

Den hon däremot har anledning att tacka, är sig själv. Hon trodde på sig själv och sin förmåga. Vad jag än kan ha sagt är det hennes egen inställning som var avgörande för att hon lyckades. Hon är sin egen lyckofé.

Det här gäller alla människor. Det vi tror att vi klarar, kan vi klara. Även om det är svåra saker. På samma sätt är det nästan hopplöst att ge sig på saker vi inte tror att vi är kapabla att lyckas med. Även om det är enkla saker. Vi låser oss lätt i vår egen uppfattning om oss själva. "Det där har jag aldrig gjort förut, det klarar jag inte av." Med den inställningen skulle vi aldrig ha kunnat lära oss någonting.

Den stora skillnaden mellan dem som lyckas med "omöjliga" saker, och oss andra, är att de tror på sig själva och sin förmåga. De låter sig inte stoppas av sig själva.