den 9 november 2003
Peter har kommenterat Håkans text om snabbläsning och fyller på med en del egna tankar och erfarenheter av snabbläsning. Jag klipper in ett stycke från Peters text som jag tycker innehåller en bra liknelse:
Läser man för långsamt blir även enkla texter svåra. Det är lite som att bekanta sig med ett kolsvart rum, med hjälp av en ficklampa med mycket smal stråle. Genom att föra omkring ljuskäglan snabbt över något kan man lättare se vad det är än om man spårar dess yta långsamt, långsamt. Det blir mer en ansträngning; man måste mer aktivt analysera och reflektera över vad det är man läser, för att se sammanhangen. Därför kan det fungera mycket bra att kombinera snabba genomläsningar för att få en känsla för det övergripande, och långsammare för att få känsla för detaljerna.
Jämförelsen med ficklampsstrålen som förs långamt eller snabbt över en yta är träffande. Särskilt när man vet att det är vid hastigheter över 400 ord per minut som hjärnan verkligen koncentrerar sig på läsningen. Det är då "ljuskäglan" förs snabbt över ytan.
