den 18 november 2003
Kamp om olja har varit huvudingrediens i många krig. En annan, ännu viktigare, vätska har vid endast ett tillfälle lett till krig.
Anders Jägerskog vid Linköpings universitet har gjort en doktorsahandling om hur brist på vatten har hanterats. Det visade sig att det vid ett tillfälle, för 3000 år sedan, har startats ett krig om vattentillgångar. I alla andra fall har parterna samarbetat.
Vatten är en källa till samarbete, snarare än konflikt. Länder som konkurrerar om en knapp vattentillgång väljer att förhandla snarare än att kriga om vattnet.
Vad är det som gör att dessa två vätskor behandlas så olika när det råder brist på dem? Jag spekulerar i att det är så enkelt för en förlorande part att förstöra vattnet för den vinnande parten i ett krig, att bägge inser att samarbete är bäst. Om man samarbetar ligger det i alla parters intresse att vattnet är tjänligt, det vill säga de kommer att kämpa för att hålla det rent. Varför kan det inte fungera likadant med olja?
Överdriven rädsla för vattenkrig
