den 29 december 2003
Mats skriver om matematik och bristen på underhållande undervisning.
Första gången jag hörde talas om Srinivasa Ramanujan var för cirka fem år sedan. Jag fick en liten gul bok i julklapp av min mor. Boken hette Pi - Det fantastiska talet av David Blatner och är den bok jag bläddrat mest i av de som finns i mina bokhyllor.
I boken lärde jag också känna den schwieziske matematikern Euler, de rysk-amerikanska bröderna Chudnovsky, James Gregory och Gotthard Willhelm Leibniz och deras arcustangensserier, Ludolph van Ceulen (som fått pi uppkallat efter sig i Tyskland där talet ibland kallas Die Ludolphsche Zahl, Ludolphtalet) mfl.
Jag hade aldrig hört talas om dem tidigare. Jag har gått i skolan i 13 år, läst matte i stort sett varje termin av dessa 13 år och aldrig någonsin hört talas om några av världens största matematiker!
Jag håller med Mats. Det är sorgligt att nöjet i att lära sig mer eller mindre verkar ha försvunnit i skolan. Frågan är om det inte är lika tråkigt för lärarna. Det måste vara roligare att lära ut något som uppskattas av mottagaren. Många elever lär sig inte för sin egen skull därför att det de får lära sig inte har en plats i det liv de vill leva. Undervisningen ligger ofta för långt ifrån verkligheten.
När jag nu läser boken om Ramanujan lär jag mig inte bara mer om hans matematiska upptäcker. Jag lär mig om hur det såg ut i världen i början på 1900-talet. Jag lär mig mer om södra Indiens geografi, jag lär mig om den indiska religonen, deras kastsystem mm, mm. Dessutom är boken på engelska. Jag läser alltså en bok som tar upp geografi, religion, samhällskunskap, matematik, filosofi och engelska.
Tänk om vi hade fått föra diskussioner under våra mattelektioner, diskutera oss fram till lösningar på olika problem och sedan fått lära oss mer om upptäckarna bakom de formler vi tar för givna idag.
Precis så skulle det kunna vara. Om man vävde ihop skolämnena kunde det vara roligare att lära sig. I verkligheten förekommer inte ämnena skilda från varandra med kinesiska murar mellan dem. Skolundervisningen borde utgå ifrån livet och inte tvärt om.
Värdelös matematikundervisning
