den 11 januari 2004
Nu har jag beställt The Mind Accelerator.
Det är en bok vars marknadsföring gjorde mig så skeptisk att min nyfikenhet blev övermäktig. Jag måste se vad det är. Jag misstänker att det är en kombination av saker jag har läst om tidigare, bland annat photoreading. De skriver:
Read books in a mere fraction of the time by achieving reading speeds of 25,000 words-per-minute and beyond. Learn how to breathe in information and breathe out wisdom... inhale data and exhale innovation and ingenuity.
De har en 30-dagars förlängningsbar pengarna-tillbaka-garanti som jag säkert inte kommer att utnyttja ens om den är direkt dålig. Jag hoppas att tillräckligt många andra gör det om den inte håller måttet.
Leveranstiden är ungefär två veckor.
Korttidsminne ≈ arbetsminne ≈ medvetet minne ≈ sju ± två saker i taget
Långtidsminne ≈ undermedvetet minne ≈ "obegränsat"
Svåra saker och saker vi inte är intresserade eller beroende av, behöver vi repetera eller knyta till ett annat minne för att komma ihåg. Gör vi det kan de bli långtidslagrade i hjärnan. De sparas undermedvetet, men kan plockas fram till det medvetna minnet vid behov.
Arbetsminnet kan lagra ungefär sju saker i taget beroende på hur vi gör det. Med olika minnestekniker kan vi lagra mer. Något vi har i arbetsminnet kan flyttas till långtidsminnet. Första gången vi hör eller läser ett telefonnummer hamnar det i arbetsminnet för korttidslagring. Om vi använder det några gånger flyttas det till långtidsminnet. Ju fler gånger vi använder det, desto djupare förankrat i långtidsminnet blir det.
Jag minns bilnumret på familjens första bil (en röd hundkoja), trots att jag bara var kanske tio år när den såldes. Värdelöst vetande som i stort sett är permanent lagrat som en bild i minnet. Kanske därför att den är kopplad till så många andra saker.
Gränsen mellan korttidslagring och långtidslagring är flytande. Varje text jag skriver här sparas i en eller upp till 36 (för närvarande) olika kategorier beroende på vad den handlar om. På så sätt blir det enklare att hitta den när jag behöver den igen. Så fungerar kanske vårt minne. Kanske är det så att minnen som långtidslagras finns på flera ställen i hjärnan och att det är därför de är lättare att komma ihåg. När vi söker efter dem kan de återfinnas på många ställen, vilket gör att söktiden blir kortare.
EDK727, bilnumret på hundkojan, kanske finns lagrat både tillsammans med bilderna av bilen och tillsammans med sökordet "barndom" och ytterligare ett antal saker och därför lätt kan hämtas till medvetandet igen.
Sådant jag förknippar med andra bilder är lättare att komma ihåg än det jag har lagrat som ett minne utan relation till andra saker. Skolan byggde nog mycket på orelaterade minnen för min del.
Jag tror inte att några minnen försvinner helt ur hjärnan. De är bara svåra att söka efter eftersom de är lagrade på ställen som vi inte har "indexerat" ordentligt, för att använda databasterminologi. Att de ligger i det undermedvetna är ett skydd mot arbetsminnet och vår förmåga att hantera medvetna tankar. Om allt var medvetet hela tiden skulle vi kanske bli överbelastade av ansträngningen att hålla ordning.
Att söka i minnet är en teknik vi inte får lära oss i skolan. Det är nog få som vet hur det görs bäst. De flesta gör det omedvetet utan särskild tanke på hur. Efter att ha läst en hel del om hjärnan och minnet har jag blivit mer och mer medveten om hur jag och mitt minne fungerar. Jag börjar tro att det finns något sätt att återväcka nästan vilka minnen som helst utan att ta till hypnos eller liknande tekniker. Kanske kan det göras på ett sätt liknande det som beskrivs i The photoreading whole mind system. Tekniken där är utformad för att hämta visa typer av minnen.
Olika människor har olika lätt att återhämta minnen. En del har "fotografiskt" minne och kan hämta fram "allt" de har sett på ett ögonblick. Andra tycker att det är svårare både att lagra och återhämta minnen.
Att skriva medan jag försöker minnas fungerar bra. Det fungerar också bra när jag ska lagra minnen. Skrivandet tycks öppna vägar mellan det medvetna och det undermedvetna minnet. Det kanske är så enkelt som att det överbryggar gränsen på 7 ± 2 saker därför att vi hela tiden flyttar de sju saker som finns där till pappret och gör plats för ytterligare sju och ytterligare sju och ... Det kan i så fall förklara varför jag tycker att det hjälper både för lagring och hämtning av minnen. Freenoting presenteras som ett sätt att lagra minnen i The Einstein factor. I freenoting skriver man det man kommer att tänka på om ämnet i fråga. För att hämta minnen behöver man kanske skriva ner de minnen som dyker upp.
Jag misstänker att många som skriver, exempelvis på nätet, i själva verket ägnar sig åt freenoting utan att veta om det.
Den här texten är en minnesdump. Jag började skriva för att få fram mer om mina tankar om minnet. Det är en kombination av saker jag har läst och hört på olika ställen och egna erfarenheter och tankar.
